SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MENA, v.1 -te, -t, -t.
Ordformer
(meen- 1540—1626. men- c. 1755)
Etymologi
[fsv. mena (ipf. -aþe); jfr isl. meina (ipf. -aði), skada, förhindra m. m.; avledn. av MEN, sbst.1; jfr FÖRMENA, v.1]
(†)
1) göra (ngn) skada l. hinder, skada, hindra. Stiernman Riksd. 155 (1540). At och icke tu worde genom min dödh meent och angrippen. Schroderus Liv. 726 (1626).
2) förmena (ngn ngt) (se FÖRMENA, v.1 3). Det månde Fröken honom icke meene, / Att wara den käreste. Carl IX Rimchr. 71 (c. 1600). Schultze Ordb. 3073 (c. 1755; angivet ss. föråldrat).
Spoiler title
Spoiler content