SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MENGEL mäŋ4el (mä`ng´l Dalin 2: 769), sbst.2, r. l. m. (Berzelius Brev 9: 167 (1817)); best. -n.
Etymologi
[av t. mengel, av ovisst urspr.]
(numera bl. tillf.) tekn. o. färg. kasselgult. VetAH 1804, s. 291. 2NF 31: 1284 (1921).
Spoiler title
Spoiler content