MENSALER mänsa4ler, äv. MENSALIER -a4lier, äv. —302, sbst. pl.
Ordformer
(-er 1807 osv. -ier 1723—1829)
Etymologi
[ellips av MENSAL-HEMMAN,bildad i anslutning till lat. mensalis (n. pl. mensalia), hörande till bordet, avledn. av mensa, bord. — Jfr MENSAL-o. BORD, sbst.1 8]
(förr) kam. mensalhemman. Alla mensalier ock Prästebohls-Ståmmer, som til Prästebohlens förbättring ock styrckio anslagne. . äro. 2RARP 2: 418(1723). Branting Förf. 2: 496(1829; möjl. efter handl. fr. 1697). Körner JurRådg. 552(1888). SOU 1936, 28: 176, 310.Anm. 1:o Förr förekom stundom uttr. hemman mensal o. d.; jfr liknande anv. av frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b anm.) o. krono (se KRONO). 4 hela hemman Mensal, som alla ha lifstidsstädja. Tegnér (WB) 4: 235(1822). När ett Hemman befinnes verkeligen vara Annex eller Mensal. Branting Förf. 2: 508(1829). 2:o Förr förekom den lat. pluralformen mensales i substantivisk anv. om personer som (för utförande av ngn syssla o. d.) sutto vid ett bord; dels om konsistorieledamöter (SvPrästProt. 2: 304 (1723)); dels om växlare l. bankirer (Den slugaste af alla Herrar Mensales. Dalin Arg. 1: nr 23, s. 4(1733; uppl. 1754: Scamnales)).
