SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MENSURAL män1sura4l l. -sɯ-, adj.
Etymologi
[jfr t. mensural-, eng. mensural; av lat. mensuralis, mätbar, till mensurare (se MENSURERA)]
mätbar; i uttr. mensural musik, mensuralmusik. SvTMusF 1928, s. 10.
Ssgr (mus.; om ä. förh.): MENSURAL-MUSIK. [jfr t. mensuralmusik; av mlat. musica mensuralis] (figurerad flerstämmig) musik nedskriven med mensuralnotskrift; flerstämmig sång med bestämd rytm (men utan taktindelning); figuralmusik; motsatt: koralmusik. ConvLex. 2: 727 (1823).
-NOT; pl. -er. nottecken använt i mensuralnotskrift. Wegelius Musikl. 1: 24 (1888).
-NOTSKRIFT~02, äv. ~20. under 1100-1500-talet använd notskrift (utan taktindelning) vars noter hade bestämda tidsvärden (med utgångspunkt från ett långt notvärde, ”longa”, o. ett kort, ”brevis”). Valentin Musikh. 1: 119 (1900).
-SKRIFT. (mindre br.) = -notskrift. Landsm. 6: civ (1888). Valentin Musikh. 1: 119 (1900).
-SÅNG. jfr -musik. ConvLex. (1823).
-TEORI. den teori på vilken mensuralmusiken byggde. Bauck 1Musikl. 1: 49 (1864).
Spoiler title
Spoiler content