publicerad: 1944
MES me4s, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera föga br.) MESER me4ser, sbst. oböjl., m.
Ordformer
(mes (-ee-, -hs) 1633 osv. meser 1712—1911. mies 1647)
Etymologi
[sv. dial. mes, rädd stackare, äv.: oskicklig, senfärdig person; motsv. nor. meis, mager o. vek, svag person, o. samhörigt med holl. miezel, liten, mager person; eg. betydande: liten, obetydlig person; av ovisst urspr.]
1) (†) nedsättande, om person som är mindervärdig l. skral (i ngt avseende), stackare, stympare, oduglig sälle, slok; äv. om trög o. senfärdig person, tölp. Rudbeckius MemPubl. 110 a (1633). Sedan skal iagh medh stoor wedermöda / Arme mies the Horungar vpföda. Chronander Surge C 8 b (1647). (Fänrik) Lijlla Hillebardh ähr icke .. mycket värdh; dhett ähr en elak mehs. KKD 7: 112 (1705). Lidens-boerne kalla jämtlänningarne mesar, förebrå dem tröghet och senfärdighet. NorrlS 1—6: 108 (1799). Ekström Vandr. 30 (1871).
2) (vard.) nedsättande, om person som är feg l. rädd av sig, pultron, ”kruka”, ”käring”. Serenius Ddd 3 b (1734). De eländigaste Mesar, som .. bära hjertat i böxorna, (äro) de största hjeltar i köket. Roman Holbg 141 (1746). (Slagsmålet) var blott ett prof för att se om jag var en mes, eller om det var något ruter i mig. HLilljebjörn Hågk. 1: 48 (1865). Engström Äfv. 97 (1908).
Ssg (till 1): MES-ÖRT. [växterna ansågos stärka den sexuella kraften] (†)
1) växten Gymnadenia conopsea (Lin.) R. Br., brudsporre. Tillandz D 2 b (1683). Lenæus Delsbo 149 (1736, 1764; bet. oviss).
2) i uttr. mesört med vit blomma, om växten Platanthera bifolia (Lin.) Rchb., nattviol. Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716).
Avledn. (till 2, vard.): MESAKTIG, adj. om person: som liknar en mes l. beter sig som en mes, rädd av sig; om handling l. uppträdande o. d.: som är utmärkande för en mes; som vittnar om feghet l. rädsla. Serenius (1734; under pill).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content