publicerad: 1944
MESA, v.1; pr. sg. -ar; ipf. -te.
Ordformer
(mes- 1641— c. 1755. mess- 1705. mäss- c. 1635—1639)
Etymologi
(†) mysa; särsk. i uttr. mesa mun(nen) l. på l. med munnen (åt ngn l. ngt), mysa (vänligt åt ngn l. begärligt åt ngt). Mässa mun. Schroderus Dict. 244 (c. 1635). Alle tyckte wähl om dhem och meste på mun åth dhem. HB 3: 165 (1688). Schultze Ordb. 3175 (c. 1755). — särsk. i uttr. mesa gump, om obscen åtbörd. KrLL (CodHolm. 36) 22 (c. 1575); se GUMP a.
Spoiler title
Spoiler content