MESALLIANS mes1aliaŋ4s, äv. mäs1-, r. (l. f. l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-alliance (-l-) 1761—1861. -allians 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. mesalliance, eng. mésalliance, misalliance; av fr. mésalliance, vbalsbst. av mésallier, ingå gifte med ngn av lägre stånd, av prefixet més (av t. miss-, se MISS-) o. allier, förbinda (se ALLIERA)]
giftermål med person av lägre stånd l. samhällsställning, icke jämbördigt l. ståndsmässigt äktenskap. Botin Utk. 385(1761). Alfhilds giftermål med en liten lappskomakare betraktades som en mesallians. SvD 8/1 1933, Söndagsbil. s. 2.— särsk. (†) allmännare, om ngt föraktfullt. At äga bokvett ansågs hos de Stora för en mesaliance. 1Saml. 7—9: 383(1778).
