publicerad: 1944
METALLISK metal4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(metalisk 1694. metallisk c. 1613 osv.)
Etymologi
[jfr d. metallisk, t. metallisch, fr. métallique; av lat. metallicus, gr. μεταλλικός, av metall; avledn. av METALL]
1) som är l. består av l. innehåller metall, av metall l. av metallers natur, metall-. Metalliska ämnen, kroppar, syror. Metalliske Ådror (i jorden). Forsius Min. 31 (c. 1613). Qwicksilfwer det metalliske watnet, renner .. qwick utur Jorden. Hiärne Berghl. 449 (1687). Sveriges enda rikedom, den metalliska. Geijer I. 8: 227 (1838). Metalliska gifter. Wretlind Läk. 5: 75 (1897). Metalliskt tandkitt. Lindgren Läkem. (1902). — jfr BI-METALLISK. — särsk.
a) i fråga om kassa l. valuta l. mynt l. omyntad metall ss. täckning för sedlar l. värdepapper; jfr METALL 1 b. Riksbankens metalliska kassa, allt riksbanken tillhörigt myntat o. omyntat guld, oavsett förvaringsorten; förr: riksbankens inhemska guldförråd samt, intill ett belopp motsvarande 15 % av hela metalliska kassan, det guld som var deponerat i utlandet l. var under transport därifrån. Metalliskt täckta banksedlar för vilka täckning i metallisk valuta finnes. Löpande bevis, såsom för metallisk deposition, ansågos kunna utställas mot skuldförbindelser. Wirsén PVetA 1821, s. 10. Hvar och en, som skall betala en utländsk skuld, har .. alltid det val, att antingen utskicka metalliskt mynt, d. v. s. finsilfver, eller köpa en vexel. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 109 (1854). Sedan valutan lösgjorts från sitt metalliska underlag, var situationen .. starkt förändrad. SvRiksd. II. 13: 83 (1934). (†) Det dyrbara mynt som kallas Metalliskt papper. AJourn. 1815, nr 105, s. 4.
b) fys. om yta: som består av (blank l. ren) blottad metall; äv. i uttr. metallisk kontakt, kontakt mellan två rena metallytor. Fock 1Fys. 424 (1854). Balck Idr. Suppl. 202 (1888).
d) om egenskap o. d.: som har avseende på l. sammanhänger med (ngts egenskap av att vara) metall. Kobolt. .. Äger en metallisk tyngd. Wallerius Min. 231 (1747). Högst betydliga qvantiteter af hammarslagg (ha) blifvit obegagnade eller ansedde utan metalliskt värde. Åkerman Stångj. 131 (1839).
2) som liknar l. påminner om metall, metalliknande, metallaktig. Kromsyran har en .. sträf metallisk smak. Berzelius Kemi 2: 89 (1812). Metalliskt utseende (hos mineral). Dens. ÅrsbVetA 1846, s. 217. Öhrvall Smaks. 11 (1889). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) om ljud, röst, språk o. d.: som påminner om ljud l. klang av metall; klar; hård, skarp, genomträngande; jfr METALL 6. Metallisk klang. Rösten var metalliskt klar. SÖdmann (1817) i 2Saml. 4: 158. Klangen (hos altrösten) är metallisk. Wegelius Musikl. 2: 196 (1889). Det klingar hårdare och mera metalliskt när vinden drar genom bokarnas kronor. Böök ResSv. 104 (1924).
b) om färg, glans o. d.: som har samma speglande färg l. glans som metall(ytor); som har metallglans. Kempe Graanen 112 (1675). Somliga (trollsländor äro) praktfullt skimrande i metalliskt blått och grönt. Quennerstedt Värld 21 (1904).
c) (i vitter stil, föga br.) bildl.: hård, kärv, kall, kylig. Henriks milda och varma själ hade alltid känt sig mäktigt dragen til den andres kraftfulla, metalliska natur. Bremer Hem. 1: 355 (1839).
Spoiler title
Spoiler content