SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METER me4ter, sbst.2, r. l. m.; best. -n ((†) metren Annerstedt UUH Bih. 3: 88 (i handl. fr. 1706), Ljunggren Bellm. 113 (1867)); pl. metra me4tra (Östergren FrämOrd (1909) osv.) l. = (NordT 1881, s. 418, osv.) l. metrar 32 l. 40 (Strindberg SvFolk. 1: 270 (1881) osv.) l. metrer (Weste (1807), Estlander 1: 420 (1902)).
Etymologi
[fsv. meter, m. (?); jfr fnor. metr, n., dan. o. t. metrum, eng. metre, fr. mètre; av lat. metrum, av gr. μέτρον (se METER, sbst.1)]
(i fackspr.)
1) poetisk form, rytm o. d. hos en versrad l. strof, bestämd av karaktären o. antalet hos versfötterna, rimmen o. d., rytmiskt schema med regelbunden växling mellan tryckstarka o. trycksvaga stavelser (i antik poesi mellan långa o. korta stavelser), versmått, versslag, strofform; metriskt arrangemang. Jambisk, trokeisk, lyrisk meter. Iaktta meterns fordringar l. krav. Annerstedt UUH Bih. 3: 88 (i handl. fr. 1706). All versification fordrar nödvändigt rhytm, och för rhytmens skull takt och meter. Höijer 4: 34 (c. 1812). (Bellman) leker med nyckfullt valda bojor af meter och rim. SKN 1841, s. 214. Tal hade blifvit hållna både med och utan meter. Wikner Vitt. 14 (1863). Sorgen, sin sorg har oss sagt, vår skald i tårade metrar. Strindberg Fagerv. 100 (1902). — jfr PSALM-, RUN(O)-, SONETT-METER. — särsk.
a) (tillf.) i bild: rytm. Tillvarons meter med bestämd växling af höjningar och sänkningar. Levertin Linné 78 (1906).
b) (†) i uttr. sätta (ngt) i meter, sätta (ngt) på vers, versifiera (ngt). Poeter, / Som ha så mycket bryderi / At sätta dumhet uti meter. Kellgren (SVS) 2: 124 (1781).
c) (föga br.) språkrytm; bunden (l. obunden) rytm. (Språkets) innehåll blir konstnärligt genom troperna, dess yttre sida genom metren. Ljunggren Est. 1: 118 (1856). Noreen VS 2: 437 (1910).
2) (†) versfot; äv.: taktrad. (I) flere af sångerna i den äldre Eddan .. sammanlägger (man) tre rader (af två metrer i hvarje) till en vers. Almqvist TreFr. 3: 280 (1843). Wulff Värsb. 19 (1896; om taktrad). Nadeschda är diktad i romanser, men icke rimmad vers, utan i fortlöpande antikartade jambiska eller trokeiska metrer. Estlander 1: 420 (1902).
3) ss. senare led i ssgr betecknande versmått med visst antal versfötter; jfr DI-, HEXA-, PENTA-METER.
Ssgr: METER-FEL, n. metr. fel mot reglerna för versmåttet. Ljunggren SmSkr. 1: 66 (1872).
-KLASS. mus. klass av psalmer med samma metriska byggnad i ett schema som man gjort för att kunna överblicka vilka koralmelodier som kunna användas till de olika psalmerna. Wulff Koralb. 22 (1912).
-NÖD. metr. (förhållandet att en poet har) svårighet att ordna ordstoffet i enlighet med meterns krav. Rim- och meternöd. PedT 1904, s. 310.
-SCHEMA. metr. metriskt schema. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 177. —
-SMED. (enst.) versmakare; jfr rim-smed. Rydberg KultFörel. 3: 193 (1886).
-SMIDERI. (enst.) dålig poesi, ”versmakeri”. Rydberg KultFörel. 3: 192 (1886).
-SYSTEM, sbst.2 metr. metriskt system. (Författarens) metersystem är rätt vexlande. PT 1899, nr 287 A, s. 3.
-TVÅNG. metr. tvång som meterns krav ålägger ngn. En annan användning av perf. part. (har Tegnér) .. då det, också av metertvång, får ersätta ett adjektiv. Mjöberg Stilstud. 231 (1911).
-VÄXLING. metr. växling i versmåttet. Tranér Anakr. 125 (1833).
Avledn.: METRIST, m.||ig. [av eng. metrist l. mlat. metrista] (†) person som skriver vers, poet. SvLitTidn. 1818, Bih. sp. 12. Därs. 1820, sp. 282.
Spoiler title
Spoiler content