SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
METIS meti4s, m. l. r., i bet. 3 r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. métis; etymologiskt identiskt med MESTIS]
(i fackspr.)
1) (†) bastard, hybrid. Metis af ett Lejon och en Tigrinna. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 16. Bergelin Schmalz Förädl. 13 (1842).
2) rikt ullbärande ras av ett slags bastardfår som förädlats gm korsning med merinofåret. QLm. 1: 90 (1833).
3) ull av metis (i bet. 2). Kjellin (1927).
Ssg: (2) METIS-SCHÄFERI. (i fackspr.) anläggning för uppfödning av metiser. QLm. 1: 90 (1833).
Spoiler title
Spoiler content