SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MEZZO- mät1so- l. met1-, l. -så- l. -sω-.
Etymologi
[av it. mezzo, medel-, halv-, av lat. medius, befintlig i mitten (se MEDIUM)]
mus. ss. förled i ssgr: medel-, halv-.
Ssgr [efter motsv. it. uttr.] (mus.): MEZZO-FORTE1040 l. —32, adv. o. sbst. n.
I. adv.: med medelstark l. halvstark ton, medel- l. halvstarkt, lagom l. måttligt starkt; använt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet mf) i musikstycke. Sjunga, spela mezzoforte. Sundén (1887). Svensson Sångmet. 40 (1889).
II. sbst.
1) medel- l. halvstark ton. Här ilade .. (pastorns) röst .. med hög falsett och jemt mezzoforte .. öfver de svåraste .. kungörelseord. Ödman VårD 2: 21 (1888). Minst utbildadt (hos konsertsångaren) var mezzofortet. LD 1906, nr 238, s. 2.
2) på orgel: koppel varigm svaga o. medelstarka stämmor kombineras (ofta skrivet MF). Hennerberg (o. Norlind) 1: 47 (1912). —
-PIANO10040 l. —032, adv. o. sbst. n.
I. adv.: med medelsvag l. halvsvag ton, medel- l. halvsvagt, lagom svagt; använt ss. föredragsbeteckning (vanl. skrivet mp) i musikstycke. Sundén (1887).
II. sbst.: medel- l. halvsvag ton. Hon sjöng mezzopianot. —
-SOPRAN1004, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.||(ig.).
1) kvinno- l. gossröst l. röstläge mellan sopran o. alt, vars vanliga tonomfång sträcker sig ungefär från ettstrukna d till tvåstrukna f, mezzosopranröst, mezzosopranstämma. Bauck 1MusH 125 (1862). (Sångerskan) har en stor och kraftfull mezzosopran. SvD(A) 1932, nr 25, s. 9.
2) person som har mezzosopranröst l. som sjunger mezzosopranstämma. Setterblad Mackenzie 61 (1887).
Ssgr: mezzosopran-klav. (†) C-klav placerad på notsystemets näst understa rad. Bauck 1Musikl. 1: 13 (1864).
-röst. Sånglära 12 (1814).
-stämma, r. l. f. Särskildt på höjden gjorde sig den vackra varma mezzosopranstämman väl gällande. PT 1914, nr 245, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content