MIDJANITER mid1jani4ter, äv. MIDIANITER mid1ia- l. mi1-, sbst. pl.
Ordformer
(midian- 1541—1904. midjan- 1865 osv.)
Etymologi
[jfr t. midianiter, eng. midianites; av hebr. midjānīm]
ett i bibeln omnämnt arabiskt folk, som omkr. 1100 f. Kr. gjorde ett anfall mot mellersta delen av Palestina, men besegrades av Gideon. Dom. 6: 1(Bib. 1541). AntT 5: 205(1878).
Avledn.: MIDJANITISK, äv. MIDIANITISK, adj. (-ersk 1541. -isk 1541 osv.) som hör till l. gäller osv. midjaniterna. 1Mos. 37: 28(Bib. 1541).
