SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINERALISERA min1eral1ise4ra l. mi1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MINERALISATION.
Etymologi
[jfr fr. minéraliser; till MINERAL, sbst. o. adj.]
(i fackspr.)
1) (†) om metall: förena sig med (ngt) så att en ny legering l. ett mineral bildas; nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. mineraliserad med ngt, förenad med ngt i form av ett mineral; särsk. om metall: förenad med svavel l. med ngn syra (dvs.: i form av malm). At järnet, Zinken, antimonium &c. mineralisera vissa metaller. VetAH 1744, s. 33. Silfver torde väl finnas mineraliseradt med flera metaller, än här äro upräknade, såsom med Kobolt och Vismut. Cronstedt Min. 159 (1758). At metaller, uti Skär-stenar eller mineraliserade med Svafvel, ligga metalliserade och icke calcinerade. VetAH 1760, s. 300. Koppar, som finnes både gediegen och mineraliserad. Wåhlin Bastholm 141 (1791). I Lund .. fick jag .. en glasyr sammansatt af bly och silicium, hvarur jag genom behandling öfver elden fick fram ett mineraliseradt guld. Strindberg Inf. 60 (1897).
2) (†) om vissa ämnen (t. ex. svavel o. arsenik): upplösa (en metall) o. tillsammans med metallen bilda ett mineral; bilda ett mineral tillsammans med (en metall); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Alt hvad som uplöser eller innerligen förbindes med metaller, utan at sjelf vara metall anses såsom mineraliserande. Bergman Jordkl. 2: 323 (1774). (Arsenik) mineraliserar metallerne likasom svaflet. LittT 1797, s. 68.
3) om organiska ämnen, i pass. med intr. bet.: ersättas av oorganiskt ämne, förvandlas till bärgart l. mineral, förstenas. I malmarter förvandlade växter, hvilka kallas Mineraliserade Trän. Wallerius Min. 340 (1747). Den döda kroppens mineralisering, som i jorden kräver flera år, kommer vid likbränningen till stånd på några timmar. Wirgin Häls. 2: 217 (1931).
Avledn. (i fackspr.): MINERALISATION, r. l. f.
1) (†) till 2, om en metalls upplösning (gm svavel o. d.) till ett mineral (en malm); äv. konkret: malm. Alla des (dvs. kopparens) mineralisationer eller Malmer. SvMerc. 2: 598 (1757). Guldets mineralisation. Bergman ÅmVetA 1768, s. 30. Arsenikaliska och zinkiska mineralisationer .. äro okände ibland Svenska järnmalmer. Garney Masmäst. 198 (1791). Retzius Min. 302 (1795).
2) till 3: förstening. Andersson (1857). Ekbohrn (1868, 1904). —
MINERALISERARE, r. l. m. (†) till 2: ämne som upplöser en metall o. tillsammans med denna bildar ett mineral. De nyaste Mineraloger hafva .. uteslutit Arseniken ifrån Mineraliserarnes antal. Retzius Min. 299 (1795).
Spoiler title
Spoiler content