MINISTERIALER min1iste1ria4ler l. mi1-, m. pl.
Etymologi
[av lat. ministeriales, kejserliga tjänstemän, till lat. minister (se MINISTER) l. ministerium (se MINISTERIUM)]
(om förh. under medeltiden i det frankiska o. det tyska riket) benämning på konungens o. andra höga herrars (urspr. ofria) tjänare som användes till högre sysslor (t. ex. hovsysslor o. förvaltningsuppdrag). Geijer I. 1: 166 (1818). Från ministerialer i kejserlig eller furstlig tjänst härstamma många tyska adelssläkter. 2NF 18: 600 (1912). SvRiksd. I. 1: 17 (1931).
