SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINNA, v.2
Etymologi
[sannol. efter t. minnen, avledn. av t. minne, kärlek (se MINNE, sbst.2)]
(†) älska (ngn). O dygdsell Man som får en dygd fullkommen Qwinna / Som honom aff sin Siäl ok han aff Hiertat minna / Kan. Lucidor (SVS) 81 (1668).
Spoiler title
Spoiler content