SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MINNA, v.3, anträffat bl. i imper. sg. minn.
Etymologi
[fsv. minna(s); jfr sv. dial. minnas, d. minde, isl. minnast; möjl. till en avljudsform till MUN; jfr MUNNAS]
(†) kyssa (ngn). Du minn mig på munnen och lofva mig tro! SvFolkv. 1: 343.
Spoiler title
Spoiler content