MINNESÅNG min3e~soŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. minnesang; efter t. minne(ge)-sang, till minne, kärlek (se MINNE, sbst.2)]
litt.-hist. benämning på 1100- o. 1200-talens tyska konstlyrik, som väsentligen utgjordes av kärlekspoesi; stundom (i icke fackmässigt spr.) i utvidgad anv.: kärlekslyrik, kärlekssång. Atterbom PoesH 4: 63 (1848). Karlfeldt FlBell. 40 (1918). —
