MINUTIER minɯ4tsier, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. minutien, pl.; av lat. minutiæ, pl., av minutia, litet stycke, litenhet, till minutus (se MINUT, sbst.1)]
(numera bl. i lärt spr., föga br.) om små o. oväsentliga ting av föga värde, småsaker; små o. oväsentliga detaljer; lappri. RP 9: 429 (1642). Åtskilliga Blecksaker bestående uti RefJern, Trat, Durchslag, Lampa och andra Minutier. BoupptSthm 1668, s. 51. De flesta egendomligheterna (i texten) .. röra ordföljden och andra minutier. SvTeolKv. 1933, s. 378.
