SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MIRA mi3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. MIRE mi3re2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(mira 1908. mire c. 18701926. -myra 1638 (: Hönsemyra) 1749 (: hönse-myra))
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) mira, mire; motsv. mnt. mir, nt. mier, mht. myre, myer, t. miere; av ovisst urspr.]
1) (på Gotland) växten Stellaria media (Lin.) Cyrill., våtarv. Fries Ordb. 79 (c. 1870). Bolin Åkerogräs. 138 (1926).
2) bot. växtsläktet Anagallis Tourn. NormFört. 18 (1894). jfr RÖD-MIRE samt HÖNSE-MYRA.
Spoiler title
Spoiler content