SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MJÄLA, v. -ade.
Ordformer
(miä-)
Etymologi
[sv. dial. mjäla; jfr isl. mjálma; ljudhärmande]
(†) om katt: jama; jfr MJAUA. Arvidi 91 (1651; i rimlista). Kattan .. miälar. Comenius OrbPict. 5 (1683).
Spoiler title
Spoiler content