SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MJÖLNARE mjø3lnare2, äv. mjöl3-, m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -er KlädkamRSthm 1578 B, s. 93 b, HovförtärSthm 1587—88, s. 69).
Ordformer
(meln- 1554. miölln- 1627. mjöln- 1680 osv. moln- 1604. myln- 1535—1563. måln- 1697. mölln- 1572—1811. möln(n)- 1521—1872)
Etymologi
[fsv. mylnare, mølnare, möllare, motsv. fd. møller(e), ä. d. mylnær, d. møller, isl. mylnari, mnt. molner, moller, fht. mulinari, t. müller; av senlat. molinarius (se MÖLLA); jfr MÖLLARE; formen mjölnare beror på anslutning till MJÖL]
person som (mot viss avgift) mal spannmål åt andra; person som sköter en kvarn l. som äger l. driver kvarn(ar); äv. ss. titel. SthmSkotteb. 3: 170 (1521). OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929). Resolueredes; att (kvarn-)äganden sin egen Mölnare till och ifrån settia må. RARP 1: 63 (1627). Hwad som Mahlningen anbelangar, så måste man noga achta sigh, för Mölnarens Otrooheet. Rålamb 13: 87 (1690). Han var af ringa börd, en mölnares son. Strinnholm Vas. 3: 150 (1823). Siwertz Sel. 1: 7 (1920). — jfr KRONO-, VATTEN-, VÄDER-, VÄDERKVARNS-, ÖVER-MJÖLNARE. — särsk.
a) i ordspr. Medan Mölnaren sofwer, löper myckit Watn bort fåfängt. Brahe Oec. 59 (1581; uppl. 1920). När Mölnaren äther Brödlöst, så är wist hallåhr (dvs. missväxtår) i Landet. Grubb 589 (1665). När Qwarnen dryper, så groor Mölnarens Åker. Därs. Otäät Qwarn är Mölnarens födekrook. Dens. 597. Om säcken kunde tala, så gjorde hon mången mjölnare till tjuf. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) oeg., om vanliga mjölbaggen. Dahlbom Insekt. 43 (1837). Rebau NatH 1: 596 (1879).
Ssgr: MJÖLNAR- l. MJÖLNARE-DAMM, m. (†) kvarndamm. Tw gå thig i möllnere dam, / och twette tigh well reenn. Visb. 1: 41 (1572). —
-DOTTER. VDP 12/10 1664. —
-DRÄNG. jfr dräng 2 o. kvarn-dräng. ArkliR 1562, avd. 17. Misstänksamheten tar en hvit pudelhund för en mjölnardräng. SvOrdspråksb. 64 (1865). —
-GESÄLL. Wikforss 2: 174 (1804). SDS 1909, nr 324, s. 7. —
-HUSTRU. PolitVis. 168 (c. 1525). —
-LÖN. (numera bl. tillf.) förmalningsavgift till mjölnare, mallön, kvarntull (se d. o. 1). BtÅboH I. 1: 19 (1554). —
-MATTE, r. l. m., om person m.||ig. [efter fin. myllymatti (se myllymatte)] (i vissa trakter) spelt. benämning på kortspelet mas (se mas, sbst.3), mjölis, tok; äv. benämning på den som förlorar i spelet. 2NF (1912). —
-MOR, f. (i folkligt spr.) mjölnarhustru(n). HågkLivsintr. 9: 223 (1928). —
-PIGA. Borg Luther 1: 28 (1753). —
-SON. Svart G1 161 (1561). —
-STUGA. kvarnstuga. BoupptSthm 26/6 1673. Hemmer FattBrud 29 (1926). —
-TORP. (förr) torp som innehades l. beboddes av en mjölnare, kvarntorp. Lönnrot SvSkr. 2: 305 (1841). —
-TUT, r. l. m. (-tuter) (†) eg.: kvarntratt; använt ss. okvädinsord. Svart G1 162 (1561). —
-VAGN. Wikforss 2: 174 (1804). —
-YRKE(T). Dalin (1853). —
-ÄMBETE~020.
1) (†) mjölnaryrke. (Han har) lärtt mölnareämbetet. ÄARäfst 172 (1596).
2) (förr) mjölnarnas skrå. MeddNordM 1901, s. 272.
Avledn.: MJÖLNERSKA, f. (numera knappast br.) mjölnarhustru; äv. om mjölnaränka som efter mannens död fortsätter makens rörelse. Schroderus Dict. 21 (c. 1635). Dalin (1853).
Spoiler title
Spoiler content