publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 2 a, 3 b) ÖVER-MAKA. (numera bl. tillf.) maka över (ngt) (över ngt); jfr maka, v.1 4. Derefter öfvermakas, ifrån den uppdragna rännans kanter, lös jord öfver dem (dvs. gurkkärnorna). TidnTrädgOdl. 1869, s. 49. Askan var så väl övermakad, att knappt ett glödkol syntes på härden. HudiksvT 21/4 1956, s. 19. —
(II 2 f, 6, 8) -MAKT. [fsv. ivirmakt] om förhållandet att äga (alltför) stor l. överlägsen makt (se d. o. 11) (som är svår l. omöjlig för ngn att besegra l. hävda sig mot); herravälde l. övervälde; övervikt l. dominans; ofta konkret(are), särsk. dels om fientlig truppstyrka (se b), dels om gudomlighet o. d. (se c), dels (särsk. om myndigheter l. makthavare o. d.) ungefär liktydigt med: överhet (jfr makt 12 a); äv. bildl. (se särsk. a; jfr makt 11 i); jfr -råd 1, -vikt 3, -våld, -ävel o. överhand 3. Den koloniala övermakten. Vika sig för l. stå emot övermakten. Hemmalaget stred tappert mot övermakten. Frigga, des öfuermaht, behärskar Jorden och haffuet / lufften och all Element, bland Gudar och alla Gudinnor. Stiernhielm Herc. 81 (1648). Hvad (Höga) Porten beträffar, så är hon en nödig granne för oss i anseende till Rysslands öfvermacht. Höpken 2: 271 (1755). (Armfelts) medborgares ära och Rikets sjelfständighet (skulle) förspillas, då de skulle erkänna en annan Öfwermagt än den Konungsliga myndighet de sjelfwe stiftat, antagit och sin tro och huldhet tilswurit. PH 15: 705 (1794). Den öfvermakt, som den tyska ändelsen -het erhållit i språket. 3SAH 11: 73 (1896). Man vill skydda arbetarne .. , man vill stäcka kapitalets oberättigade och samhällsskadliga öfvermakt öfver arbetet. EkonS 2: 507 (1901). Under de tunga valven (i kyrkan) svävade .. något, som ingav en så förintande känsla av övermakt, att hon ängslades över att dröja kvar därinne. Lagerlöf Saga 209 (1908). Mormor som ständigt manade till kamp förmådde inte själv ställd inför övermakten att kräva sin rätt. Johansson HusFlon 243 (1997). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. få övermakt(en) (över, förr äv. med l. på ngt), få överhand(en) (se överhand 3 b) l. övertag(et) (över ngt); särsk. med saksubj. Hans krankheet fick offuermachten. 2Krön. 16: 12 (Bib. 1541). Wid min hemkomst 1738 fant jag, at Fjädren (i uret) börjat få någon öfwermagt på Snäckan, men balancerades dock af Oroen tämeligen nära. Posten 1769, s. 1034. När slutligen solen efter flera sekler fått öfvermakt med den hårdnackade köld, som skapat detta isbälte, blef (osv.). SKN 1845, s. 42. Sedan verkade det som om ren och skär häpnad fick övermakten över alla andra känslor. DN(A) 4/10 1962, s. 39.
b) i fråga om militär överlägsenhet; särsk. konkret, om överlägsen fiendestyrka (jfr makt 13). The Swenskes öffuermacht. Svart G1 69 (1561). Ryssarna hade kämpat med stor tapperhet och hållit ut i sex timmar mot övermakten, innan de nödgades draga sig tillbaka. VFl. 1934, s. 188. Den ordning där den amerikanska militärens övermakt står som slutgiltig garant för USA:s dominans. GbgP 3/9 2020, s. 33.
c) (numera bl. ngn gg) om högre l. överjordisk makt l. gudomlighet o. d.; jfr makt 12 b. Säij Himmel säij mig dåk hwad Iag dig tänker fråga, / Du store Öfwermakt, såm slutit Mig att plåga. LejonkDr. 242 (1687). Mitt hjerta säger mig, att någon öfvermagt leder verdens öden. JGOxenstierna Dagb. 21 (1769). Ja, underligt vandla öfvermakterna med oss (människor). Högberg Vred. 3: 354 (1906). —
-MAN. [fsv. ivirman; jfr mlt. överman, t. obermann]
1) (†) till II 6: medlem av skiljenämnd, skiljedomare l. skiljeman. Och worte th(e)m (dvs. de tvistande) offu(er)men giffne (av rätten) th(e)m skwlle forene men th(et) kwnde inth(et) hielpe. OPetri Tb. 14 (1524). Jöns And(er)sz(on) begärer öffuermän emillen en prest och honom. 2SthmTb. 4: 234 (1573).
2) till II 6, 8, om man (se man, sbst.2 5 c) som (i visst avseende) är överlägsen l. överträffar ngn annan (särsk. medtävlare l. motståndare o. d.); besegrare; äv. om kvinna (se a); äv. utvidgat, om dels gudaväsen, dels djur; äv. bildl., i fråga om ngt sakligt (se b); särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av i, angivande i vilket avseende ngn är överlägsen osv., dels i förb. med poss.- l. gen.-attribut, särsk. i sådana uttr. som finna l. möta sin överman, bli överträffad l. besegrad; i ä. språkprov ibland svårt att skilja från 3; jfr -mästare 1, -vinnare o. mästare 8. Warder .. iagh hans offuerman och slåår honom, så skolen j wara wåro tienare, och skolen tiena oss. 1Sam. 17: 9 (Bib. 1541). Aldrigh fann iagh min Öfwerman. Messenius Sign. 3 (1612). Åkare eller Körare .. hwilke vthi meenige Mans Åsyyn sutto på Wagnar, och körde kapp, hwem som skulle blifwa thens andres Öfwerman, och ther medh winna en Föräring. Schroderus Os. 1: 337 (1635). I teckningen af äkta norsk folkhumor har han väl knappt sin like, säkert ej sin öfverman. Ödman VårD 2: 186 (1888). Karl XII, som ännu icke hade mött sin öfverman på slagfältet. Hjärne K12 176 (1902). Nu ödmjukade han sig, erkände Gud som sin öfverman och sökte hjälp hos honom. Lindhe Ledf. 263 (1903). (Havssköldpaddorna) har inga övermän, de liknar ointagliga fästningar. Pleijel Fungi 249 (1993). särsk.
a) om kvinna; jfr -kvinna. Lät icke .. (din hustru) wara tinn öffwermann, / Om hon thet tiläwentijrs tilbiuda kann. Aschaneus HwsRegl. 18 (1614); möjl. till 3. Hon hade för mig beskrifvits som salig Jöns Pehrsson seniors öfverman i sparsamhet. Hedenstierna Kaleid. 19 (1884). Att han, den starke ledaren, skulle ha mött sin överman i en kvinna. GbgP 10/1 1998, Två dagar s. 6.
b) (i fråga) om ngt sakligt; särsk. i [det urspr. från E. Tegnérs dikt om Karl XII 1818 härstammande] uttr. (vara) sin lyckas överman (jfr lycka, sbst.3 1). Kierlecken bleff hans öf(wer)man. Wivallius Dikt. 82 (1631). O härliga lott: / Att leva där döden sin överman fått. Ps. 1937, 332: 2. Han tillhörde en gammal officerssläkt, vars medlemmar traditionellt betraktade det som en hederssak att åtminstone inför omvärlden uppträda såsom sin lyckas övermän. Fatab. 1957, s. 72.
3) (numera föga br.) till II 7 a, om (mans)person i överordnad l. ledande ställning; särsk. dels: (över)herre l. överhuvud, dels: chef l. överordnad; i pl. äv. ungefär liktydigt med: överhet; jfr 2 o. mästare 1. Thet första bodhit j then andra tafflone lärer huru man skal holla sich emoot sina offwermän, huilka som sitia j gudz stadh. OPetri 1: 16 (1526). Jag vill hvarken, att min underman skall vara rädd för mig, eller min öfverman förakta mig. Botin Utk. 487 (1764). Hårdhet och Obillighet af Herrar och Öfvermän kunna lätteligen ingjuta i Underhafvanden et misstroende til de Högre, som i hans tanka frikallar honom från sin förbindelse til Trohet och Dygd. Lanærus Försök 98 (1788). Han, som är hofrättens öfverman, måste vara den lagfarnaste här i landet. Topelius Planet. 1: 97 (1889). Då han .. fick Nordenankar till överman, tog sig grämelsen uttryck bland annat i en protest. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 87 (1944). —
(II 7 a) -MANDARIN. (numera bl. ngn gg) jfr mandarin 1 (slutet). Öfvermandarinen i provinsen Nam-Diuh låter med yttersta stränghet verkställa det dekret, hvilket tvingar de kristne till uppbyggande af pagoder. DA 4/3 1842, s. 3. Så ytterst lindrigt imponerande våra öfvermandariner, åtminstone de af det finska partiet, i allmänhet tedde sig vid sidan af denne ryske världsman. AB 27/10 1898, s. 2. —
(II 8 e) -MANGAN-SYRA. kem. om syra innehållande mangan i förening med syre där manganatomen har högre oxidationstal än i mangansyra, permangansyra. Mitscherlich har .. meddelat .. att denna metall (dvs. mangan) har två syror, af hvilka den ena, som han kallar mangansyra, består af en atom mangan och 3 atomer syre, och den andra, som han kallar öfvermangansyra, består af 2 at. metall och 7 atomer syre. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 123. —
(II 8) -MANGAN-SYRAD. [jfr -mangan-syra] särsk. (numera föga br.) i uttr. övermangansyrat kali, kaliumpermanganat. AB 13/2 1857, s. 4. Öfvermangansyradt kali .. är kanske det äldsta medel för blekning af tänder. Lenhardtson Tandl. 258 (1897). Dålig lukt i skåp går bort genom en svag lösning av övermangansyrat kali. ArbT 1957, nr 63 A, s. 15. —
-MANNA, -ing. [jfr t. übermannen]
1) till II 2 f, 8: (i kamp l. strid, gm överlägsenhet i antal l. (kropps)styrka o. d.) vinna kontroll l. få övertag över l. rå på l. betvinga l. besegra (ngn); äv. allmännare l. bildl., dels (numera bl. tillf.) i fråga om ngras abstrakta kamp, dels med avs. på ngt sakligt, dels med saksubj. (se särsk. b); ofta i pass.; jfr -hopa b, -mäktiga, -mästra 1, -vinna 2. Övermannad av polisen. OxBr. 6: 44 (1629). Vppå allmennelige Rijkszdaghar .. hade man heemlige Practiker före, at igenom en sådan tilökat Hoop skulle the andre medh Rösterna öfwermannas. Schroderus Os. III. 2: 29 (1635). Efter som jag såg mig öfwermannad, och befant mig intet i thet stånd, at jag kunde afdrifwa wåld med wåld. Humbla Landcr. 523 (1740). Tessinska paret borde .. inställa sig. Men Grefvinnans krämpor öfvermannade etiketten och qvarhöllo henne i sina rum. Crusenstolpe Tess. 4: 211 (1849). När .. Sir Robert Walpole blef efter en lång tjenstetid slutligen öfvermannad af motståndspartiet inom parlamentet. 2SAH 55: 391 (1878). Han var tung till sinnes och för att öfvermanna sitt svårmod satte han sig .. samt genomögnade sina papper. Heidenstam Karol. 2: 293 (1898). Det blir en vild kalabalik innan de övermannar honom, men då är han lugn och ber om ursäkt. Martinson BakSvenskv. 207 (1944). särsk.
a) om fientlig truppstyrka o. d. När .. (holländarna) på Jutiske cousten af K. M:tz örlogsskiep blefwe öfwermannade och tagne. RARP 7: 195 (1660). Länge bijstod nu hans styrcka honom emot Fienderne men änteligen blef han af deras myckenhet öfwermannad. Ehrenadler Tel. 77 (1723). Två linjeskepp, vilka till följd av skador på riggen upphunnos och övermannades av den förföljande ryska flottan. VFl. 1933, s. 167.
b) om (förhållande l. handling som ger upphov till) känsla l. sinnesrörelse o. d., äv.: ta överhanden över l. överväldiga. Övermannas av trötthet. Brenner Dikt. 2: 42 (1707). De .. 2:ne tjensteämnen .. hvilkas befordran jag eljes gärna önskade, om icke min kärlek för lagen öfvermannade den, jag hyser för desse hederlige personer. 2RARP 21: 132 (1761). Den hårdaste far .. öfvermannas af de späda händernas smek. Wallin 1Pred. 2: 150 (c. 1830). Den ömheten, de tårarna, skulle aldrig övermanna henne mer! Spong Sjövinkel 75 (1949). Självförtroendet sviktar. I föreläsningskatedern övermannas han av plötslig osäkerhet; snart vågar han inte bestiga den alls. Johannisson MelankRum 40 (2009).
2) (†) till II 8, i fråga om överbemanning; särsk. refl. (jfr bemanna I 2 slutet); jfr manna, v.1 4. Her Flemming mente, att Cronan öffvermannar sigh med rytterij. RP 3: 233 (1633). —
-MARGINAL.
1) i sht boktr. till II 1: övre marginal (se marginal, sbst. 1). Det är skada att bokens mariginalförhållanden icke anordnats som sig bör, i det att öfvermarginalen blifvit alldeles för stor i förhållande till de öfriga. NordBoktrK 1906, s. 17.
2) till II 8: obefogat l. alltför stor marginal (se marginal, sbst. 2 c). Det (har) visat sig att procentsiffran (importerade) brittiska kol under vinterhalvåret tenderar att minskas .. varför en viss övermarginal under sommar- och höstmånaderna är nödvändig, därest gjorda åtaganden skola kunna fyllas. DN(A) 22/11 1934, s. 20. Bankernas övermarginaler. SvD(A) 4/3 2013, Näringsliv s. 5. —
(II 7 a) -MARKSCHEJDER~020. (förr) markschejder i överordnad ställning. Öfwer-Markscheidern von Sweigbergk från Fahlun. DA 3/1 1825, s. 2. —
(II 3 (c)) -MARSCHERA. (numera mindre br.) marschera över (ngt) (ngnstans hän); äv. intr.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -tåga. (Vi fann) alla bryggor upkastade, hwilka wij igen reparerade, och öfwermarcherade. KKD 8: 59 (c. 1710). Med flygande fanor övermarschera till högerpartiet. SvD(A) 21/2 1926, s. 3. —
(II 7 a) -MARSKALK~02 l. ~20. (förr) (ss. titel för) hovfunktionär i överordnad ställning (jfr marskalk, sbst.1 7); äv. (o. numera i sht) om (l. ss. titel för) högsta ansvarig för arrangemangen vid (större) festlighet l. (högtidlig) ceremoni o. d. (jfr marskalk, sbst.1 9). I Rijket skall och wara een Rijkzens eller Öfwer-Marskalck .. , hans Embete skall wara att förestå Konungens Hoff, .. förestå Ceremonierne i allmenne Möte och Samquembder, på brölop och Banqueter, undfå Sendebudh. Stiernman Riksd. 900 (1634). Öfvermarskalken vid promotionen. AB 19/6 1894, s. 2. —
(II 7 a) -MASKINIST. (förr) (ss. titel för) maskinist (se särsk. d. o. a), äv. lokförare, i överordnad ställning (jfr maskinist b); jfr sjö-ingenjör 2. DA 16/4 1839, s. 3. Kapten Djurberg kommenderade då genast back; men öfvermaskinisten Carlsson, som hade vakten, medhann endast att stoppa maskinen innan sammanstötningen skedde. AB 14/8 1858, s. 3. Öfvermaskinist vid statens järnvägar. PT 1909, nr 305 A, s. 3.
Ssgr (förr): övermaskinist-brev. behörighetsbevis för övermaskinist; jfr brev 2 o. sjöingenjörs-brev. Införande af maskinistbref och öfvermaskinistbref förordas och bestämmelser föreslås för sådana brefs erhållande. GHT 11/2 1896, s. 3.
-examen. jfr sjöingenjörs-examen. GbgP 29/6 1878, s. 2. Vid rikets navigationsskolor hafva under läseåret 1891–1892 varit inskrifne .. i maskinistafdelningen: 93 elever, af hvilka 55 aflagt maskinist- och 32 öfvermaskinistexamen. BtRiksdP 1893, I. 2: BerRikStyr. s. 15.
-klass. jfr klass 4 o. sjöingenjörs-klass. Uti inskrifningsafgift skall nästa år erläggas af en hvar som tillhör styrmansklassen 6 kr, sjökaptensklassen 12 kr, maskinistklassen 6 kr, öfvermaskinistklassen 12 kr samt ångfartygsbefälhafvareklassen 6 kr. DN 20/11 1879, s. 1. —
(II 8) -MASKULINISERAD, p. adj. jfr maskulinisera 2. Drömmen om att det nuvarande övermaskuliniserade skedet .. en gång skulle ta slut. Wägner DialForts. 128 (1932). —
(II 7 a) -MASMÄSTARE. (förr) om (l. ss. titel för) högre (under bergskollegiet lydande) tjänsteman med uppgift att övervaka o. utveckla produktionen av järn vid masugnar o. hyttor. Bergv. 2: 641 (1753). Öfwermasmästare i Bergslagerne .. äro antagne och lönte, egenteligen til den ändan, at med Tackjerns-blåsningarne grundeligen gå til wäga, genom utrönande af Malmernes .. art och beskaffenhet, .. olika Malm-slags .. rätta blandning och tilsats, Hyttornes eller Masugnarnes ricktiga byggnad och ställning, .. jemte arbetet neder i Hyttan. PH 8: 7147 (1766). (Han) aflade bergsexamen i Uppsala 1783, tjänstgjorde som auskultant i Bergskollegium och förordnades 1792 till öfvermasmästare i norra distriktet. 2NF 27: 927 (1918). —
-MATERIELL. särsk. (numera bl. mera tillf.) till II 1 d: som är höjd över l. ligger bortom det materiella; jfr -jordisk 2. (Genom jordens o. solens) biträden blefvo lifskraft och materia innerligt förenade: lifvet var redan i en viss mon spiritualiseradt, öfver-materielt i växt-riket, tankekraften, själen blef materialiserad hos menniskan. Ehrenheim Phys. 1: 326 (1822). —
(II 8) -MEDICINERA, -ing. ta onödigt l. alltför mycket medicin (med negativ följd för hälsotillståndet); särsk. dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ing. Ingen övermedicinering! Då får den stackarn magsyra. AB(A) 21/10 1939, s. 14. I Socialstyrelsens riktlinjer .. uppskattas att ca 120 000 patienter som står under steg 3-behandling sannolikt är övermedicinerade. LäkT 2018, s. 605. —
-MEDVETEN~020.
1) i sht filos. till II 1 d: som är höjd över l. ligger bortom det medvetna (o. tillhör en andlig l. religiös sfär); äv. substantiverat, särsk. i uttr. det övermedvetna (särsk. i förb. med (o. mer l. mindre motsatt) det undermedvetna). Rydberg FilosFörel. 2: 159 (1877). Det undermedvetna ligger i mörkrets riktning, det öfvermedvetna i ljusets. Norström Radikalismen 88 (1903). Den högsta kunskapsprincip, som redan Fichte kallade den intellektuella åskådningen, ett slags övermedveten intuition, ett övermedvetet skådande. IllSvLittH 3: 68 (1956).
2) till II 8: i alltför hög grad medveten; äv. överfört, om ngt sakligt; äv. substantiverat. Kierkegaard predikade vanvettet. Var det den öfvermedvetnes förtviflan öfver att alltid vara medveten? Strindberg TjqvS 2: 205 (1886). Ett stycke självförtärande, övermedveten, genomironisk estetik. DN 15/3 1983, s. 4. —
(II 7 a) -MEKANIKER, äv. -MEKANIKUS. (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) jfr mekaniker 1 (b). Utom en Öfwermechanicus för hela linien, anställas twänne wid Canalarbeten erfarne och kunnige män .. under benämning af Canalbyggmästare. SFS 1833, s. 149. —
(II 8) -MEKANISERA, -ing. (numera bl. mera tillf.) i alltför hög grad mekanisera (se d. o. 1, 2) (ngt). SvD(A) 27/3 1919, s. 10. Ofta övermekaniseras driften med resultat att kostnaderna stiger i stället för att sjunka. Sonesson BöndB 67 (1955). Samhället har blivit övermekaniserat. Människan har kommit bort. DN 25/7 1976, s. 3. —
(II 8) -MERITERA, -ing. jfr meritera 3 b, 5. DN(A) 23/1 1920, s. 12. De som hitintills har övermeriterat sig genom att läsa vidare upp till 180 poäng vill ju inte bli akterseglade. Skolvärld. 1972, nr 11, s. 4. Att han tvingades av arbetsförmedlingen att söka jobb som han var övermeriterad för. Expressen 31/8 2005, s. 5. —
(II 7 a) -MINÖR. (förr) (ss. titel för) minör i överordnad befattning. Henel 1729 24 (1730). Efter studier i Uppsala inledde Cronstedt sin militära karriär som överminör vid artilleriet i Stockholm 1699. VestmLT 3/8 2018, 2: 4. —
(II 2 a) -MJÖLA. (numera bl. tillf.) mjöla över (ngt); jfr mjöla, v.1 1 a, b, o. -pudra. Piruken och kappan är öfwermiöhlader. Swedberg Lefw. 176 (1729). Degen slätas, öfvermjölas och betäckes med en linneduk. AHB 34: 57 (1869). —
(II 7 a) -MJÖLNARE. (förr) GHT 1/8 1864, s. 4. En duglig och solid Mjölnare, kunnig uti hvete- och rågmalning .. söker plats i en större qvarn .. såsom öfvermjölnare. SD 7/9 1894, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content