MNEMONIK mnem1ωni4k l. mne1-, l. -mo- l. -må-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mnemonik, eng. mnemonics, pl., fr. mnémonique; av gr. μνημονική (underförstått τέχνη, konst), till μνημονικός, hörande till minnet, till μνήμων, som minns, rotbesläktat med MINNE, sbst.1, MANA, v.1, MENTAL m. fl. — Jfr AMNESI, AMNESTI, ANAMNES]
MNEMONISK040, adj. [jfr t. mnemonisch] psykol. mnemoteknisk. Andersson (1845, 1857). En ny mnemonisk metod för historieundervisningen. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 195.
