MOLLA mol4a l. 32, sbst.1, m.; best. -an; pl. mollaer (Montgomery Kipling 2: VIII (1891) osv.) l. mollor (NDA 1892, nr 212, s. 3, osv.) l. mollas (Dalin(1853), Auerbach(1911)).
Ordformer
(äv. mollah)
Etymologi
[jfr d. molla(h), t. molla(h), mul(l)ah, eng. mullah; av pers. o. turk. mulla, förvanskad uttalsform av arab. maula, molla]
(om orientaliska förh.) (titel för) muhammedansk jurist o. teolog, turkisk överdomare i ett distrikt, präst. KKD 5: 366(1711). Mörne Elef. 130(1931).
