[jfr d. mulme, söndersmula; av t. mulmen, söndersmula, förvandla till mull, till mulm, torr o. lös jord, vittrad malm, i avljudsförhållande till MALM]
(†)
1) tr.: söndersmula, göra till stoft; äv.: mylla ned. Döden molmar i Mull, alt hwad här glimmar, och gläntsar. Stiernhielm Herc. 67(1658, 1668). Hvad jorden molmat, gömt, / Det varder snart och slätt af eftervärlden glömdt. Broman HelsB 17(c. 1730).
