MONOKORD mon1okå4rd l. må1- l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, ngn gg MONIKORD mon1i- osv., n. (Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 20, osv.) l. r. l. m. (Envallsson(1802), Cannelin(1921)); best. -et l. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er; förr äv. MONOKORDIUM l. MONOKORDUM, n.
[jfr t. o. eng. monochord, fr. monocorde; av mlat. monochordum, av gr. μονόχορδον, n. av μονόχορδος, ensträngad, av μόνος, en, ensam, o. χορδή, tarm, sträng]
mus. enkelt musikinstrument bestående av en resonanslåda med en enda sträng, som kan avdelas medelst ett rörligt stall; äv. om liknande instrument med flera strängar. Spegel GW 252(1685). Berlin Lsb. 385(1852). Den äldsta förebilden till klaverinstrumenterna ha vi uti det grekiska monochordet. SDS 1899, nr 123, s. 2.NoK 123: 116(1935).
