MOPPE mop3e2, sbst.2, r. (l. m. l. f.); best. (†) -en (Jolin).
(vard.) i uttr. ge l. få på moppe, förr äv. på moppen, ge l. få på tafsen l. på pälsen l. på ”käften”, ge l. få en uppsträckning l. en upptuktelse. Man gör genistreck — stöter på patrull — / Tas så per aures — och ”får på moppe”. Dahlgren Calderon 57 (1858). En stackars flicka, som blifvit bedragen af sin fästman och derför gifvit honom litet på ”moppe” (dvs. en örfil). SöndN 1862, nr 43, s. 2. Jolin Ber. 3: 225 (1873: ger .. på moppen). Prästen (hade) i sin predikan gett hennes pappa på moppe. Hellström Storm 173 (1935).
