SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MORDVIN mordvi4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. mordwine; av ryska mordvin, av fin.-ugriskt urspr., möjl. sammanhörande med syrjänska mort, människa]
mansperson tillhörande det folk med finsk-ugriskt språk som är bosatt i det inre Ryssland på vissa områden på ömse sidor om Volga söder o. sydväst om Volgakröken; i pl. äv. utan avseende på kön. Retzius EthnolSkr. 202 (1856). En fattig tscheremiss, ostjak, mordvin, / I djurhud klädd, med vildens rädda blick. Topelius Ljung 48 (1872, 1889). SvD(B) 1927, nr 184, s. 8.
Avledn.: MORDVINSK, adj. ASScF 4: Minnestal 3: 18 (1856). Mordvinska dialekter. FinBiogrHb. 1627 (1901).
MORDVINSKA, r. l. f. mordvinernas språk. Landsm. 1: 543 (1880).
Spoiler title
Spoiler content