SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MU 4, interj.
Ordformer
(äv. skrivet muh, muu)
Etymologi
[jfr dan. o. t. mu(h), eng. moo; ljudhärmande]
interj. återgivande nötkreaturens (i sht kornas) läte; äv. i substantivisk anv. Schultze Ordb. 3160 (c. 1755). Naturen gaf åt all ting läten: / .. Mu-u, åt oxen, kon och tjuren. CFDahlgren 3: 266 (1828). En kalf som råma kan sitt muh. Hagberg Shaksp. 2: 121 (1847). ”Muu,” råmade Majros. Lagerlöf Holg. 2: 476 (1907).
Spoiler title
Spoiler content