MUA mɯ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. mue, t. muhen, eng. moo; av ljudhärmande urspr.; jfr MU samt BU, interj.]
om nötkreatur (i sht ko): ge ifrån sig lätet ”mu”, råma, böla; äv. oeg., i fråga om ljud som mer l. mindre likna nötkreaturens läte. Schultze Ordb. 3160 (c. 1755). Boskapens muande och bräkande. Ossiannilsson Slätt. 418 (1909). Mistluren muade erbarmligt. Dens. Hav. 6 (1910).
SAOB
