SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUCKLA, v. -ade.
Etymologi
[av t. muckeln, mumla, tala otydligt, till mucken (se MUCKA, v.2)]
(†)
1) prata (länge om samma sak), kälta. (Här) blijf- (ve)r myked muklat om de Consilierne som (osv.). AOxenstierna Bref 4: 457 (1648).
2) = MUCKA, v.2 1 slutet. Påfven .. (har) så skrämt folk med sina bannlysningar, at ingen har tords mucla et ord deremot. Borg Luther 2: 239 (1753).
Spoiler title
Spoiler content