SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUDDE, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. mudde, glad människa, till sv. dial. modd, mudd, livad, glad (se MODD, p. adj.)]
(†) kurre, ture; äv. i uttr. en lustig l. rolig mudde, en lustig l. underlig person, en glad karl, en trevlig sällskapsbroder. Hjelten på sin tid var en vällustig mudde. Bellman (BellmS) 4: 201 (1777). SD(L) 1903, nr 23, s. 1 (1801). Sundén (1887).
Spoiler title
Spoiler content