SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUFF, sbst.3
Etymologi
[av t. muff, m., dovt hundskall; jfr eng. muff ss. uttr. för oartikulerade ljud; av ljudhärmande urspr.]
(†) skall av hund l. räv. Schultze Ordb. 3161 (c. 1755).
Avledn.: MUFFA, v.2 (†) om hund: skälla, gläfsa. Schultze Ordb. 3161 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content