publicerad: 1945
MUGGA mug3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. mugga; av oklart urspr.]
(i vissa trakter, starkt vard.) tugga långsamt o. smått (ss. gamla tandlösa människor), mumsa. Serenius (1741). (Helen) muggade tappert konfekt. Bergman JoH 194 (1926). Han tuggade och muggade. Dens. Kerrm. 244 (1927).
Spoiler title
Spoiler content