SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUGGA mug3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr eng. mug, mun; till MUGGA, v.2]
(starkt vard.) mun, käft, trut; nästan bl. i uttr. hålla muggan, hålla munnen, tiga, vara tyst. Håll du muggan, jag sköter mina affärer sjelf. Melander Läger 13 (1887). Lundgren Majnyckl. 27 (1931).
Spoiler title
Spoiler content