SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MULLIG mul3ig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. o. nor. dial. mulla, fyllig kvinna, ävensom holl. mollig, mjuk, tjock, ”hullig”, t. mollig, mollicht, mjuk, len att ta på; av ovisst urspr.]
1) (vard.) om människa (i sht kvinna) l. djur l. kroppsdel: (mjuk o.) fyllig, fet o. knubbig, rund o. tjock. En rasande mullig qvinna. Sjöberg SthmHeml. 309 (1844). En hvit och mullig hand. Bremer Hertha 4 (1856). Mulliga kossor på ängen sig sola. Schönberg GöstSVis. 1: 84 (1907). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om sak. Mulliga moln skymma solen. Dahlgren 1Ransäter 193 (i handl. fr. 1840). Mulliga kringlor. Öman Ungd. 94 (1889).
2) (†) lätt berusad, ”mosig”. Weste (1807). Dalin (1853).
Avledn.: MULLIGHET, r. l. f. (vard.) till 1. SvTyHlex. (1851). Hellström RedKav. 240 (1933).
Spoiler title
Spoiler content