publicerad: 1945
MULLIG mul3ig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. o. nor. dial. mulla, fyllig kvinna, ävensom holl. mollig, mjuk, tjock, ”hullig”, t. mollig, mollicht, mjuk, len att ta på; av ovisst urspr.]
1) (vard.) om människa (i sht kvinna) l. djur l. kroppsdel: (mjuk o.) fyllig, fet o. knubbig, rund o. tjock. En rasande mullig qvinna. Sjöberg SthmHeml. 309 (1844). En hvit och mullig hand. Bremer Hertha 4 (1856). Mulliga kossor på ängen sig sola. Schönberg GöstSVis. 1: 84 (1907). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om sak. Mulliga moln skymma solen. Dahlgren 1Ransäter 193 (i handl. fr. 1840). Mulliga kringlor. Öman Ungd. 94 (1889).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content