[jfr sv. o. nor. dial. mulla, fyllig kvinna, ävensom holl. mollig, mjuk, tjock, ”hullig”, t. mollig, mollicht, mjuk, len att ta på; av ovisst urspr.]
1) (vard.) om människa (i sht kvinna) l. djur l. kroppsdel: (mjuk o.) fyllig, fet o. knubbig, rund o. tjock. En rasande mullig qvinna. Sjöberg SthmHeml. 309(1844). En hvit och mullig hand. Bremer Hertha 4(1856). Mulliga kossor på ängen sig sola. Schönberg GöstSVis. 1: 84(1907). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om sak. Mulliga moln skymma solen. Dahlgren 1Ransäter 193(i handl. fr. 1840). Mulliga kringlor. Öman Ungd. 94(1889).
SAOB
