MUMS mum4s, interj. o. sbst.; ss. sbst. r. l. m. (i bet. II 2) l. n. (i bet. II 1, 2); best. (föga br.) -en resp. -et.
Etymologi
[ss. interj. av ljudhärmande urspr., ss. sbst. delvis (i sht i bet. II 2) substantivering av interjektionen, delvis (i sht i bet. II 1) vbalsbst. till MUMSA]
I. interj. uttryckande att man finner ngt smaka mycket gott; ofta fördubblat. Fröding ESkr. 1: 118 (c. 1900). Mums, mums — .. (äppelkakan) har den rätta .. (smaken), det känns minsann. Jensen Montgomery 302 (1909).
II. sbst.
2) (ngt vard.) konkret, om ngt som smakar gott; ngt läckert, läckerhet; äv. bildl.: ”godbit”. Ekman Dagb. 121 (1789; bildl.). Se här ska' ni få se på mums! Bullar af alla di slag, och ljus, och snus .. och kaffe, och socker. Hofsten Barnh. 2: 7 (1885). Finns det nån ”mums”? Kommer det aldrig nån choklad? SvD(B) 1943, nr 98, s. 10. särsk. med mer l. mindre adjektivisk (resp. adverbiell) bet., i sådana uttr. som det var l. smakar mums, det var l. smakar gott; äv. fördubblat, med sammansmältning till ett ord: mumsmums3~2; ofta bildl. Det var mums, det. Dalin (1853). Nog smakar det ”mums” alltid. SöndN 1862, nr 19, s. 2. Sätta sin fot på en besegrads nacke, det smakar mumsmums det! Hedberg Slå dank 190 (1944).
