SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUSKADIN l. MUSKARDIN, sbst.1, m.
Ordformer
(-cad- 1800, 1815. -kard- 15811657)
Etymologi
[jfr eng. muscadine (i bet. 1), muscadin (i bet. 2); av fr. muscadin resp. ä. fr. muscardin (i bet. 1 o. 2), avledn. av muscat (se MUSKAT)]
(†)
1) konfekt med mysksmak l. myskdoft. TullbSthm 11/9 1581. HovförtärSthm 1657, Verif. s. 140.
2) sprätt, snobb. Leopold 2: 277 (1800, 1815). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content