MUSKÖTERI muʃ1öteri4 l. mɯ1-, l. muʃöt1eri4 l. mɯ-, ngn gg -ʃø4t-, i icke fackmässigt spr. äv. mus1köteri4 osv. (musköteri (l(äs) musschöteri) Weste; jfr muschöteri`élld Dalin), n.; best. -et, äv. -t; pl. -er.
Ordformer
(mousquet- (-qv-) 1703—1788. mousquett- (-qv-) 1700—1849. muschöt- 1889. musket- 1673—1836. muskett- 1673. musköt- c. 1785—1915. muskött- c. 1730—1931. musquet- (-qv-) 1702—1823. musquett- (-qv-) 1698—1789. -eri (-erie, -erij) 1673 osv. -rie 1706)
Etymologi
[jfr t. musketerie, eng. musketry; av fr. mousqueterie, musköteld]
1) (förr) sammanfattande beteckning för ett truppförbands l. en fartygsbesättnings musköter (ofta motsatt: tyngre vapen, t. ex. kanoner); ngn gg ss. beteckning på truppförbandet l. besättningen. Wärnskiöld Fortif. B 3 a (1673). (Ryssarna) skiötho starckt bådhe medh mousqvetterie och stycken. KFÅb. 1912, s. 366 (1700). (Fregatten) gaf en så stark eld utur sit mousqueterie, at vi miste mer än femtijo man. Säfström Banquer. Kk 2 b (1754). Wrangel SvFlBok 40 (1897).
2) sjömil. benämning på det numera med karbiner, förr med musköter beväpnade manskap på större örlogsfartyg som avdelats att bestrida post- o. honnörstjänst (förr äv. skötandet av mesan o. några av batteriernas aktre kanoner). Instr InventSthmGallerEsc. 1752, s. B 3 a. När (chefen på ett örlogsfartyg) .. kommer ombord skyldrar muskötteriet. VFl. 1931, s. 196.
(2) -FURIR. sjömil. furir som närmast för befäl över vaktavdelning tillhörande musköteriet. —
(1) -GALLERI. (förr) galleri i befästningsvärk där musköteriet hade sin plats. Ståhlsverd 113 (1755). —
(2) -KORPRAL. (förr) sjömil. korpral med uppgift motsvarande musköterifurirens. Lundell (1893). UFlott. 1: 114 (1903). —
