publicerad: 1945
MUSSLA mus3la2, v., äv. MYSSLA, mys3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr MUSSEL, sbst.2 (se avledn.).
Ordformer
(mus- 1582—1773. muss- (-sz-) 1638 osv. mys- 1640. myss- 1839—1906)
Etymologi
[sv. dial. mussla, myssla, smussla (bort), snatta, gömma; jfr d. mosle, musle, pyssla (med ngt), röra sig o. därvid framkalla ett svagt o. otydligt buller, nor. dial. musla, arbeta smått, pyssla, pilla, mysla, pyssla, äv. mutla sko, smussla sko, nt. musseln, muscheln, viska, treva, t. muscheln, tala otydligt, t. dial. muchel(e)n, göra ngt i smyg, fuska; av ovisst o. i skilda bet. måhända olika urspr., i bet. 5 möjl. ljudhärmande]
1) (i vissa trakter, mindre br.) arbeta l. ”stöka” i smyg l. skymundan; särsk. i uttr. mussla med ngt, oförmärkt manipulera med ngt, smussla med ngt. (Han) wil gerna musla j mörkret. PErici Musæus 2: 124 b (1582). (Han) gör en tviflande grimas, mysslar med en lånad snusdosa, tar en pris och nyser flere gånger. Rydberg Varia 272 (1891, 1894).
2) (i vissa trakter, mindre br.) oförmärkt smussla (ngt) till viss plats; särsk.: smussla undan (ngt). See till om du kan mussla eller stiäla några saker. VRP 1691, s. 640. Jag skall mussla ett bref i hennes händer mitt för Fadrens näsa. Missförståndet 45 (1740). Lundell (1893). — särsk. i namn på vissa lekar.
β) (†) mussla pänning, om pantlösningen ”hänga” (se HÄNGA, v. I 2 a), varvid ett mynt går från mun till mun mellan deltagarna. SvForns. 3: 407 (1842). SKL (1848).
3) (†) treva med händerna på (ngn). Han smekra medh migh länge och pusla, / Til thes han migh på baran kropp musla. Chronander Bel. C 7 a (1649).
5) (†) mumla; viska. Linc. (1640; under mutio). Hemligen musslades, det ville Czaren gå undan, så snart Kon. Carl marcherade utur Saxen. Nordberg C12 1: 780 (1740). Sätherberg Dikt. 1: 87 (1862).
MUSSLA UNDAN10 32, äv. 40. (i vissa trakter, mindre br.) smussla l. gömma undan. Serenius (1741). Lindahl o. Öhrling (1780).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content