publicerad: 1945
Etymologi
[fsv. muta, v., nor. mute; samhörigt med got. môta, tull, fht. mūta (t. maut), tull, feng. mót, tull; av ovisst urspr.]
1) gm pänningar, gåvor o. d. vinna (ngn) på sin sida l. förleda (ngn att göra ngt som är orätt l. oriktigt o. d.), besticka, köpa (se d. o. 4); i sht med avs. på domare, tjänsteman o. d. Monge läta muta sich med peningar. Syr. 8: 2 (öv. 1536). (Personer) som .. muthe Länsmännerne, thet the måge sittie frij j then måtten (dvs. slippa värvning). G1R 17: 369 (1545). (Romerska härförare) foro (ofta) in i segertog öfver Roms Torg och gator för det, at de .. kunnat muta några Tyskar at passera för fångar. SvMerc. 1: 218 (1755). SFS 1931, s. 330.
2) oeg. l. bildl.: göra (ngn) gynnsamt stämd för sig gm böner, smicker, vänlighet, traktering o. d., intaga (ngn l. ngt) till sin fördel; förleda; särsk. i uttr. muta ngn till ngt, locka ngn till ngt. Herren lät sig ei vtaf hans böner mutas. Kolmodin QvSp. 1: 411 (1732). När .. (hästen) går på bete, är han icke fallen för att låta ta sig, såvida du ej mutar honom med goda ord eller bröd. Almqvist Fattigd. 49 (1838). Böök ResSv. 1 (1924).
Särsk. förb.: MUTA NED10 4 l. NER4. (numera mindre br.) till 1, 2: gm mutor resp. böner o. d. åstadkomma att en rättssak nedlägges l. att ngt nedtystas; förr äv. med avs. på person: gm mutor resp. gåvor o. d. göra (ngn) medgörlig l. tysta ned (ngn). (Det) ligger magt på, at et .. (pestsmittat) Fartyg (med smuggelgods) .. noga bevakas af folk, som ej låta muta ned sig. Rosenstein PVetA 1772, s. 14. Det kostade allt pängar att muta ner det där. Landsm. B 2: 27 (1908). Hammar (1936). jfr nedmuta. —
MUTA SIG FRAM10 0 4, äv. med huvudtonen på verbet. till 1: ta sig fram gm mutor; äv. i uttr. muta sig fram till ngt, ernå ngt gm mutor. Hjelt Medicinalv. 2: 41 (i handl. fr. 1767). Muta sig fram til en tjenst. Sahlstedt (1773). —
MUTA SIG TILL10 0 4, äv. med huvudtonen på verbet. till 1, 2: förskaffa sig (ngt) gm mutor resp. böner o. d. Ingen skal kiöpa, muta eller truga sig til gäld (dvs. prästgäll). RA I. 3: 64 (1593). Vid fakultetsexamen .. svuro (examinanderna) .., att de ej sökt att muta sig till licentia. KyrkohÅ 1902, s. 160. —
MUTA UNDAN. (†) till 1: beröva (ngn ngt) gm mutor. En annenn bonde schall haffwe mutedt hemmen vndan honnom. G1R 18: 440 (1547). jfr undanmuta.
Avledn. (till 1): MUTARE, m.||ig. person som mutar. HammarkDomb. 24/9 1604. särsk. (†) i de fingerade personbeteckningarna Jöns l. Måns mutare o. d., ss. beteckning för mutare l. oärlig person i allm. Her monss mutare ær nw forseedh med sancte larssze kyrkio (i Söderköping). G1R 2: 103 (1525). (Var stad må hava) sitt merke. Thet är en warnagle för falskheet, för ty Jöns mutare kan mykit göra och åstadh komma, at en orett span, tunna. merkes medh stadzens märcke. OPetri 4: 319 (c. 1540). G1R 16: 775 (1544). —
MUTBAR, adj. som man kan muta. Mutbara embetsmän. Lovén Dante 1: lxxxx (1856).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content