SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUTATION 1tatʃω4n l. mut1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. mutation; av lat. mutatio (gen. -ōnis), till mutare (se MUTERA, v.1)]
1) (i lärt spr.) till MUTERA, v.1 1: (för)ändring. Chesnecopherus Skäl Aa 3 b (1607). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 144.
2) paleont. konkret, om spontant uppträdande djur- (l. växt)-form som avviker från de i tiden föregående formerna av samma organism; motsatt: varietet. Nathorst JordH 549 (1891). 2NF (1913).
3) biol. till MUTERA, v.1 2: plötsligt inträffande, ofta språngartad förändring i en individs arvsanlag, spontan variation; äv. konkret, om på så sätt uppkommen form av organism. UtsädT 1902, s. 180. BotN 1906, s. 237 (konkret). En ren stam av växter eller djur .. kan förändras i sin anlagstyp endast genom mutation, d. v. s. förändring av arvplasman. Hofsten Ärftl. 2: 337 (1931). jfr KNOPP-MUTATION.
4) mus. målbrott. NF (1887). Jeanson (o. Rabe) 1: 122 (1927).
Ssgr (till 3; biol.): MUTATIONS-FORM; pl. -er. Mutationsformer af Anemone Hepatica L. BotN 1906, s. 237.
Spoiler title
Spoiler content