MYLLER myl4er, n.; best. myllret.
myllrande, vimmel; vanl. konkretare, om en myllrande mängd l. massa av ngt. Nordensvan Skuggsp. 153 (1884). Jag banade mig väg genom myllret på den breda trottoaren. Benedictsson Eftersk. 117 (1887). I luften fladdrade ett myller af myggor och sländor och tusen andra vingade kryp. Forsslund Djur 11 (1900). Det var myller (på gatorna) men ett myller utan retlighet. SvD(A) 1933, nr 350, s. 13. — särsk. oeg. l. bildl., i sht för att beteckna en stor, oregelbunden, oöverskådlig anhopning, en oredig massa l. ett brokigt virrvarr av ngt. Nordensvan KonstH 314 (1900). Den med ett myller af blommor öfverhöljda båren. SD 1900, nr 162, s. 2. Fieldings romaner ha ett myller av personer. Almquist VärldH 6: 356 (1929).
