MYNSTER myn4ster, sbst.1, r. l. m. ((†) n. G1R, Rydberg); best. -ern; pl. mynstrar.
Ordformer
(mynster (mü-) 1548 osv. mönster 1629—1769)
Etymologi
[fsv. mönster; jfr d. mynster, ävensom isl. mysteri, mustari, musteri; av mnt. munster, mht. münster, munster, t. münster, l. av feng. mynster (motsv. eng. minster); av mlat. monasterium, av sengr. μοναστήριον, kloster, avledn. av μονάζειν, leva ensam, till μόνος, ensam (jfr MONISM,MONOFTONG,MONOGRAMm. fl.)]
större kyrka, domkyrka, katedral; numera bl. om vissa större tyska kyrkor. G1R 19: 63(1548). Han har knäböjt i det färgskiftande ljuset från ett götiskt mynsters fönster. Rydberg 2: 330(c. 1870). Vid öfre Rhen hade münstern i Strassburg .. (på 1200-talet) fått sitt långhus. Hahr ArkitH 274(1902). Aachens münster. Strindberg HMin. 2: 52(1905).
