SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MYSSLA mys3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (†, Schroderus Lex. 88 (1637), Lind (1749; under pfieff)), -ANDE, -ING.
Ordformer
(mysl- (-ÿ-) c. 16001784. myssl- (-sz-) c. 16351828)
Etymologi
[sv. dial. mysla, myssla; bildning av liknande slag som MYSA o. MYSTRA]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vissla; förr äv.: pipa; särsk. om vissling o. d. ss. kommando till hästar. JBureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30 (i förteckning på ljudhärmande ord). (Sv.) Myszlande. (t.) das zusprechen an die pfferde. Schroderus Dict. 115 (c. 1635). Mars hadd' nästan ingen Sysla, / Utan geck för sej ok myszla. Lucidor (SVS) 182 (1672). Då man mysslar som en liten råtta, kommer räfven smygandes. Greiff Jagt 100 (1828).
2) (†) viska. Linc. (1640; under mutio).
Spoiler title
Spoiler content