publicerad: 1945
MÅFÅ må4~få1 l. må3~få2, stundom mof4o l. -å (må`få´Dalin; Weste synes ha känt uttal med både akut o. grav accentuering), n.; best. (tillf.) -t (Strindberg Hafsb. 39 (1890), Sköld Fichte 9 (1914)).
Ordformer
(må få 1738—1863. måfå 1635 osv.)
förhållandet att lita till slumpen; frånvaro av bestämd plan l. beräkning l. metod vid utförande av ngt; förhållandet att göra ngt i blindo, t. ex. att söka träffa ett mål som man icke ser l. att angiva l. återgiva ngt varom man icke har noggrann kännedom; slump; planlöshet; höft (se HÖFT, sbst.2).
a) i uttr. på måfå (förr äv. på ett måfå), som det faller sig, på en slump, på en höft, i blindo, blindvis. So hafver jagh på måfå och in eventum nogodh här vela åpsettia. OxBr. 8: 278 (1635). OGyllenborg Vitt. 91 (1735: på ett måfå). Ryssarne (anföllo oss) med stor häftighet, fyrandes utur sina handgevär, redan på långt håll på måfå, utan at kunna se oss. Dahlberg Lefn. 30 (c. 1755; uppl. 1911). Det var mest i hans smak att drifva framåt på måfå och låta slumpen bestämma. Benedictsson FruM 274 (1887; i bild). Underligt te sig konturerna af de nordiska landen å dessa äldsta kartor. De äro tecknade på måfå. 3SAH 12: 146 (1897). Blockadvapnet svänges blint och drabbar ofta på måfå. SvD(A) 1932, nr 253, s. 5.
b) (mera tillf.) i annan anv. (Undervisaren bör) icke lemna den så kallade hoptagningen af meningar åt ett må få. Boivie SvSynt. Föret. 4 (1826). Detta tänkesätt, som .. hellre vill ha det blinda måfåt än sig själv att tacka för sin räddning. Sköld Fichte 9 (1914). (†) Medicinen har följt alla Tiders phantasier; .. Först följde hon en Träff eller folkhopens Må få: sedan steg hon småningom till speculation. Thorild 4: 166 (1795). särsk. (†) konkretare, om ngt som regleras av slumpen l. tillkommit av en slump l. på en höft l. som man erhåller av en slump. AHesselius (1725) hos Swedberg Lefv. 288. Kan detta måfå af tro verkeligen stå tillsammans med en rättskaffens karakter? LBÄ 32: 16 (1799).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content