publicerad: 1926
FÅ få4, v. får, fick fik4, fingo fiŋ3ω2, fått fot4, förr äv. fångit, p. pf. fådd (numera bl. ngn gg i ssgr ~fod2) l. fången foŋ3en2 (utom i ssgr numera nästan bl. i vissa uttr., se 6 a, b; jfr FÅNGEN, p. adj.); pass. FÅS få4s l. fos4. vbalsbst. FÅENDE; jfr FÅNG.
Ordformer
(inf. o. pr. ind. pl. fa GR 1: 33 (1521), RA 1: 18 (1524). faa GR 1: 96 (1523), Därs. 10: 230 (1535). få Mat. 5: 4 (NT 1526) osv. fo Svart G1 84 (1561), OxBr. 5: 21 (1613). — 1 pers. pl. fåm Dryselius Måne 199 (1694), KyrkohÅ 1912, MoA. s. 46 (1741). pr. ind. sg. akt. faar GR 1: 60 (1523), Mark. 10: 15 (NT 1526: vnfaar). får (fåår) Apg. 24: 25 (NT 1526) osv. foor GR 1: 328 (1524), Därs. 18: 304 (1547). få KKD 8: 158 (1700). — pr. ind. pass. o. dep. fås (fååss) GR 16: 265 (1544) osv. fåes RA 1: 484 (1546), SthmStadsord. 1: 69 (1638). foes Svart G1 84 (1561). pr. konj. få(å) Columbus Ordesk. 5 (1678), Heidenstam Svensk. 2: 130 (1910). fånge RARP 1: 3 (1626). ipf. ind. sg. fek (feek) GR 1: 57 (1523), ConsEcclAboP 70 (1657). feck CreatMundi 3 (c. 1570), Rydqvist SSL 1: 242 (1850; angivet ss. vardagstal). fegh BtFinlH 4: 70 (1562). fick GR 1: 20 (1521) osv. fik GR 1: 28 (1521), Björnståhl Resa 1: 152 (1770). fijk (fiik, fyk) OPetri Tb. 40 (1525), Murenius AV 177 (1648). fich (fiich) GR 2: 42 (1525), Spegel Dagb. 100 (1680). — 2 pers. sg. fi(c)kst Stiernhielm Harm. 88 (1668), Spegel GV 41 (1685). — ipf. ind. pl. 1 o. 3 pers. fingo (finge) GR 1: 117 (1523) osv. finga GR 1: 120 (1523), Kiöping Resa 121 (1667). fynghe GR 3: 187 (1526). ipf. konj. finge Joh. 6: 7 (NT 1526) osv. fingi GlossaMat. 15: 5 (NT 1526). fijngie BtFinlH 3: 45 (1535). fing ÖB 33 (1712). sup. fat OPetri Tb. 12 (1524). faath GR 1: 101 (1523). faatt GR 10: 294 (1535). fått (fådt) Mat. 6: 2 (NT 1526) osv. fåått GR 1: 124 (1523), Holof. 35 (c. 1580). fåt (fååt) Mat. 25: 17 (NT 1526), Bååth-Holmberg Morf. 2: 174 (i handl. fr. c. 1816). fodt Svart G1 63 (1561). fået(t) KyrkohÅ 1909, MoA. s. 65 (1539), Svart Kr. 26 (1561). fåed Svart G1 3 (1561). foet(t) Svart G1 38, 98 (1561). — fangit GR 1: 33 (1521). fångit (fångedt) 2Kor. 7: 7 (NT 1526), Strinnholm Hist. 1: 481 (1834). fongit GR 1: 97 (1523), AOxenstierna 1: 132 (1628: handfongett). p. pf. fådd (n. fått) RP 8: 179 (1640: välfådde, pl.), Ekeblad Bref 2: 143 (1659), Arwidsson Strömm. 57 (1913: senfådd). fången GR 6: 379 (1529). Östergren (1923). fongen GR 20: 60 (1549), VRP 1663, s. 172)
Etymologi
[fsv. fa (fe(c)k l. fi(c)k, fingo, faat l. fangit, fongit, fangin, fongin), motsv. d. faa, isl. fá, got. o. fht. fāhan, feng. fōn; av ett urgerm. fanhan till den ieur. roten pank, pank, fasthålla, fästa; jfr sanskr. pāṧa, boja, ävensom lat. pax, fred; besläktat med FACK, FAGER, ävensom FOGA, FÖGA. — Jfr FÅNGA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. gripa samt i närstående bet. 1) gripa, fatta, taga, fånga. 2) (lyckas) få fatt l. tag på. 3) fås vid ngn l. ngt, ge sig i kast med, ha att göra med.
B. 4) få sig, ”hämta sig”, tillfriskna.
C. mottaga, erhålla, bekomma samt i därmed närmast sammanhängande bet.
5) mottaga (ngt av ngn) ss. gåva l. betalning l. lån o. d.; äv. allmännare, t. ex. mottaga l. nås av underrättelse, brev o. d. (j), bliva föremål för behandling, bemötande o. d. (k), särsk.: belöning l. straff (k β); få ngt att göra o. d. (o).
6) komma i besittning av, vinna, komma över. Härunder: bliva gift med ngn (f γ); få barn (g); få tag l. fast i l. på (j).
7) i mera avbleknad bet.: komma att hava (ngt); råka l. komma i (ett tillstånd o. d.). Härunder: få roligt (a); få det bra (b); börja känna l. hysa (lust l. olust osv.) (c); råka ut för (sjukdom) (d); få vackert väder o. d. (e).
8) uppnå (ngt) ss. resultat av ngn värksamhet: utvinna, erhålla; med avs. på mineral o. d. (a), skörd (b), fångst l. jaktbyte (c), resultat av undersökning l. uträkning (d).
9) få hår, tänder o. d.
10) råka ut för att (ngt) blir behandlat l. förändrat på ngt sätt som angives gm en till obj. fogad bestämning.
11) (lyckas l. hinna) åstadkomma att (ngt) blir behandlat l. förändrat på ngt sätt som angives gm en till obj. fogad bestämning; lyckas skaffa (ngn l. ngt ngnstädes hän) (c).
12) förmå (ngn till att göra ngt).
13) lyckas åstadkomma (ngt i l. på ngt).
D. 14) (över)lämna, (över)räcka, giva.
E. ss. hjälpverb i förb. med inf. (l. sup. i st. f. inf.). 15) komma i tillfälle att göra ngt; särsk. få se, höra o. d. (b). 16) hava l. erhålla tillåtelse att (göra ngt), töras; äv. med försvagad bet. i hövlighetsfraser o. d. (e). 17) vara l. bliva tvungen l. nödsakad att (göra ngt), måste.
A. gripa samt i närstående bet.
1) gripa, fatta.
a) (†; jfr dock α, γ, δ) tr.: gripa (ngn l. ngt), fatta tag i, taga fast, fatta (se d. o. 5 a); taga; fånga. Falken hafwer .. taget till Eliæ wäria, men Elias haf(ve)r fådt sin yxe, och rådt honom at han wille lätha wärian blifwa. ConsAcAboP 1: 27 (1641). Gudz långa arm och starcka hand / fåår digh, ehwaart du flyyr till watn och land. UHiärne (1665) hos Noreen o. Meyer 132. — särsk.
α) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) med prep.-uttr. betecknande det ställe där man fattar tag i ngn; jfr FATTA 5 a β; stundom närmande sig 2. Han toogh fatt vppå honom, och fick honom j halszen. Mat. 18: 28 (NT 1526; Bib. 1917: grep honom vid strupen). Hon fick honom j hans mantel. 1Mos. 39: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: fattade .. honom i manteln). (Ryttaren) hoppade .. up i sadlen och ville sin kos; men Gubben fick honom i benet och slängde honom öfver på andra sidan. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Klara Gulla fick Kattrinna vid armen. Lagerlöf Kejs. 272 (1914).
β) (†) i uttr. fången på färsk gärning o. d., gripen på bar gärning. Anderss Nilsson ähr fongen på ferska gerningh. VRP 1663, s. 172. Schlyter JurAfh. 1: 99 (1836). — jfr: Nu är du fången på ditt dåd. Runeberg 5: 246 (1863).
γ) med avs. på fiende o. d.: taga (ngn till fånga l. ngt ss. byte); tillfångataga, gripa; numera bl. ngn gg i p. pf. fången i anslutning till FÅNGEN, p. adj. (Han) skulle på same tid slagit oc fongit frå the Lubske .. (500) kneckter. GR 9: 379 (1534). Begiärar han igen all the skep och skytt, som the Svenske hafver fångit ifrå honom. RA 2: 281 (1569). Hafwer Ritmester Klingspor giort it partj emoot snaphanerna, utaf hwilke han fick een dheras capitain. Spegel Dagb. 142 (1680). Fången af fransmännen, behandlades Achmed dock med allt för stor mildhet. Wachtmeister Tur. 222 (1878, 1885). — jfr KRIGS-FÅNGEN.
δ) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. skam få ngn (mig), få (ngn, mig) skam, må den onde taga ngn (mig), fan tage (mig osv.); ofta ss. bedyrande; numera ofta uppfattat ss. hörande till 6. Skam få dem. Columbus Ordesk. 5 (1678). Det är få mig skam en reel påk. Thorild Bref 17 (1780). Heidenstam Svensk. 2: 130 (1910).
ε) (†) med avs. på djur (fisk, villebråd o. d.), i p. pf. fången: fångad; jfr 8 c. GR 20: 60 (1549). En foghel then ther förra är fongen med snaronne, än han warder thes wahr. LPetri 1Post. B 5 b (1555). Hvar är den fisken fången? Sahlstedt (1773).
ζ) (†) bildl. Medhan iach war snedugh, haffuer iach fångit idher mz list. 2Kor. 12: 16 (NT 1526; Bib. 1541: fångat). Och manligt dristig, fri, af ingen fördom fången, / steg (nordbon) djupt i forskningen och höjde sig i Sången. Tegnér (WB) 2: 64 (1811).
b) (†) intr.: fatta l. gripa tag (i ngn l. ngt); gripa l. taga (till ngt); jfr FATTA 5 b; stundom svårt att skilja från 2 b. GR 22: 472 (1551). Han .. fick i sverdet tvehändes .. och högg. LPetri Kr. 17 (1559). Oloff .. feck till åhrorna ock begynte roo tillbaka. BtÅboH I. 3: 9 (1623). Madz fick till knijfz. ConsAcAboP 1: 489 (1651). Jag fick i honom, med en hand. HSH 1: 228 (c. 1750). Leopold 1: 260 (1808, 1814). — särsk.
α) om eld: taga fatt (i ngt), antända. Elden kom åt Vaxala tullen, der han fick i den dubla raden af lador. Nordberg C12 1: 252 (1740).
β) i uttr. få om (ngn) (stundom med huvudtonen på om); omfamna, gripa om (ngn). Ihre 1: 452 (1769). Dalin (1851: Få óm; med hänv. till omfatta, gripa).
2) övergående i bet.: (lyckas) få fatt på, få tag i l. på; (lyckas) träffa.
a) (numera bl. ngn gg vard. i anslutning till 8 c) tr. Fick du rymlingen? Vp och faar effter mennenar, och när tu får them, så (osv.). 1Mos. 44: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: när du hinner upp dem). Man hänger ingen tiuff, förr än han fås. Grubb 510 (1665). Iag .. (har) icke kunnat få honom hemma. VDAkt. 1751, nr 115.
b) (numera bl. i Norrl. o. Finl., ngt vard.) intr., i uttr. få i ngn l. ngt (stundom med huvudtonen på i), (lyckas) få tag i, få fatt i; äv. bildl. Consistorium vill gärna vetta huru Ländzmannen fådt uthi ProstTingz acterne. HernösDP 1694, s. 324. Jag har här i Stockholm fådt i en lijten skiön bok om Andelig Högfärd. LinkStiftsbibl. Brev 11/4 1717, nr 67. Få i en nyhet. Dalin (1851). Fick du i honom? WoH (1904; angivet ss. ”colloquial”). Bergroth FinlSv. 285 (1917). — särsk.
β) (†) i uttr. få sig i (ngt), få tag på, komma över. Hesselius E9 52 (1740). Nu har han åter fått sig i en docka / Att leka med. Atterbom LÖ 1: 117 (1824).
3) (†) i uttr. fås vid l. med (ngn l. ngt), ge sig i kast med (ngn l. ngt), ”tagas med” (ngn); ”lägga sig i” (ngt); ha att göra med (ngn l. ngt), röra vid (ngt). Fååts icke widh en lastare, at han icke förwender tigh tijn ord. Syr. 8: 14 (Bib. 1541). Dhen som fåås wedh Tiähran, han blijr dheraff besmittad. Grubb 98 (1665). Fås icke vid såret. Sahlstedt (1773). Han är ej god at fås vid. Möller (1790). Meurman (1846). — jfr VID-FÅS.
B.
4) (†) i uttr. få sig, ”ta sig”, ”komma sig”, ”hämta sig”; (åter) bliva frisk(are), tillfriskna. Meurman (1846; med hänv. till vederfås). Han får sig väl. Björkman (1889).
C. mottaga, erhålla, bekomma samt i därmed närmast sammanhängande bet.
5) mottaga (ngt av ngn) ss. gåva l. lön l. betalning l. lån o. d. l. ss. ersättning l. valuta för betalning o. d.; erhålla, bekomma; äv. (vard.) i uttr. få sig (ngt). Få ngt till skänks, som gåva, i present, till låns, som lån. Han fick en massa presenter, julklappar. I dopet fick han namnet Karl. Få betalt för ngt. Få lön, pension. Få ngt på sin lott. Få ordet (vid diskussion o. d.). I fa samma lön aff danske som flere theress vener oc hielpare haffwa fangit. GR 1: 33 (1521). Alt thz j bedhien j bönena troandes thz fåå j. Mat. 21: 22 (NT 1526). Man fåår udi Danmarck för ett par oxer till thet mindzste tije daler. GR 22: 46 (1551). Ju mehr the få, ju mehr wele the hafwa. Rudbeckius KonReg. 396 (1619). (Han) feck .. stipendium. Rudbeck Bref 95 (1674). Jag har fått .. (boken) till låns av kandidat Lidén. UngaKraft. 1907, s. 55. — jfr LÅN-FÅNGEN. — särsk.
a) i ordspr. Man får intet för intet. Så gåret, dhen ena släpper, dhen andra fåret. Grubb 780 (1665). När man intet får, så slipper man att tacka. Granlund Ordspr. (c. 1880). Man får ofta för god ord hvad man icke får för pengar. Därs.
b) med saksubj. Ha blommorna fått vatten i dag? Lands-Kyrkan .. feck .. et litet verk ifrån Söderköping. Hülphers Mus. 228 (1773). Soffan har fått ett nytt öfverdrag. Dalin (1851).
c) med bestämning som angiver den plats o. d. dit det som man skall erhålla l. mottaga föres l. forslas; stundom närmande sig 10. Han fick varorna direkt till sitt landtställe. Bygg migh här siw altare, och lät migh få hijt siw stutar. 4Mos. 23: 1 (Bib. 1541). Jag har fått hem tvätten. Strindberg Kamm. 1: 36 (1907).
d) (ngt vard.) i frågesats med bet. av en uppmaning l. anhållan (jfr 16 c). Får jag ett glas vatten! (dvs. var god giv mig ett glas vatten); jfr i. Får jag hit den där boken! jfr c. ”Får jag en kopp te,” sade jag till en af uppasserskorna. Söderberg Hist. 81 (1898). Anm. I starkt vard. l. förtroligt spr. (särsk. barnspr.) förekommer ordet i vissa trakter äv. i påståendesats med bet. av en anhållan. (Ah,) jag får en kaka!
e) pregnant: erhålla (ngt) ss. gåva (i motsättning till lån l. köp l. byte o. d.), få till skänks (så att man får behålla det ss. sitt eget). Du kan ta min bok, men du får den inte, utan jag vill ha den tillbaka, när du har läst den. Björkman (1889).
f) erhålla dispositionsrätt över (ngt). Jag lät honom få .. min egen säng — och lade mig i stället på redaktionssoffan. Fröding Brev 165 (1892).
g) i fråga om erhållande gm arv l. äktenskap; stundom övergående i bet.: ärva, erhålla i hemgift, gifta sig till. Han fick mycket pängar med sin fru. Få ngt i (förr äv. med) arv, förr äv. till arvs. (Människorna) samka til hopa, och weta icke hoo thet få skal. Psalt. 39: 7 (Bib. 1541). Ett sädesslandh Jordh som hon Effter sinne salighe föräldrar medh arff fånget haffuer. ÅngermDomb. 12/2 1628, fol. 2. Beronius Reb. C 3 b (1674). Han har gift sig med Kockenströms dotter. .. — Nå, fick han pengar? Strindberg TrOtr. 2: 33 (1882, 1890).
h) (i religiöst spr.) göras delaktig av, undfå (dopet, den helige ande o. d.). Apg. 8: 19 (NT 1526). ELencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 148.
i) med avs. på mat l. dryck o. d.: erhålla (ngt) att äta resp. dricka, bliva förplägad med; ibland närmande sig 6: skaffa sig. Vad få vi till middag? Få vi frukost snart? Han fick frukost, innan han reste. Få ngt till livs. Han fick sig en snaps till maten. Han fick sig ett godt mål mat. Få av ngt, stundom: få smaka. Få ngt inom västen o. d., se VÄST. Messenius Sign. 6 (1612). De skatta mer än gull, om dee En Swalk-drik finge. Börk Darius 667 (1688). Han (vet) intet stort .. hwadh han .. säijer, när han har fådt lijtet brännewijn. VRP 1703, s. 619. Trimalchio .. lät .. laga till en stor bål, som alla slafvarna .. skulle få af. VLitt. 1: 532 (1903). Parveln hade kommit in för att få sig en bit mat. Lagerlöf Holg. 2: 202 (1907). — (ngt vard.) i pregnant anv. Få för mycket, mera än man tål o. d. (i fråga om rusdrycker). Tollin Dikt. 165 (1844). En på marken liggande man, som redan synes hava fått för mycket. Hedin i 3SAH 29: 260 (1917).
j) med avs. på underrättelse l. upplysning, svar l. besked, uppdrag, befallning l. tillåtelse l. löfte, brev l. försändelse o. d.: mottaga, erhålla; nås av (ett meddelande o. d.). Få underrättelse, befallning, löfte osv., bliva underrättad, befalld, lovad osv. Få svar (på tal l. på ett brev), besked, avslag, ett godt råd. Han fick ja (nej), när han friade. Fick du nånsin mitt brev? (dvs. kom det fram till dig, kom det dig till handa). Få tillåtelse, lov, rätt(ighet), tillstånd (att göra ngt). Få ett uppdrag, få ngt i uppdrag. Få läxor. Vad fick du i läxa till i morgon? Wij ffinge Tin Scriffwelsse i gaar. GR 1: 117 (1523). Then beffalning fick iach aff minom fadher. Joh. 10: 18 (NT 1526). Jag .. fick till svar, att (osv.). De Geer Minn. 2: 255 (1892). — särsk. i förb. med p. pf., i uttr. få ngt sig l. få sig ngt anvisat, ålagt, meddelat o. d., få anvisning, åläggande, meddelande osv. om ngt. Omständigheter .., hvilka författaren fått sig ur säker källa meddelade. Englund Ged. 73 (1853). (Han) fick sig ålagdt att (osv.). Forssell G2A 78 (1894).
k) med avs. på behandling, bemötande, vård, skötsel o. d.: komma i åtnjutande av; förunnas; röna; bliva föremål för; bliva utsatt för. Han fick ett vänligt mottagande. Han fick mothugg, vart han kom. Få hjälp. Där fick han ingen tröst. Få en grundlig utbildning. Nu har steken fått nog (dvs. nu är den färdigstekt); jfr b. Få skuld för (ngt), bliva beskylld för, se SKULD. Få (ett) besök av ngn, förr äv. få ngns besök. Få den äran. (Han) kunde ey heller j fremmande land någhon begraffning få. 2Mack. 5: 10 (Bib. 1541). Om jorden tilbörligen häfdades och säden fick sin tilbörliga skötsel. Lagerbring 2Hist. 1: 8 (1784); jfr b. Hedvig Charlotta Nordenflycht .. feck en, för de tiderna, ganska vårdad .. uppfostran. Hammarsköld SvVitt. 1: 314 (1818). — särsk.
α) (med ngt ålderdomlig anstrykning) med avs. på känsla o. d.: bliva föremål för; bliva utsatt för. Min son skulle våga / At trotsa min vilja, at få mit förakt. Kellgren 1: 87 (1788). Min är han, så ditt hjerta talar, / när han Europas kärlek får. Tegnér (WB) 4: 50 (1822). Han älskade Vår Herre, — och hans hat fick kung Georg. Nyblom Hum. 148 (1874). — särsk. i vissa numera obr. uttr. Ther aff Dacken sedan fick Haat vppå sigh aff sijna ägna. Girs G1 193 (c. 1630). War .. emot the höghre ährewördeligen hörsam, så får tu tycke medh tigh. Schroderus Comenius 901 (1639). jfr: Wij haffuom nådhena .., ath troon motte fåå lydhno. Rom. 1: 5 (NT 1526; Bib. 1917: upprätta trons lydnad); jfr b.
β) med avs. på belöning l. straff, beröm l. klander, tack l. otack o. d.: bliva föremål för; bliva utsatt för, (komma att) erfara l. röna, uppbära; bliva belönad l. (be)straffad med. Få sitt straff, sin dom. Få fängelse, straffarbete (ngt vard.). Få ett godt betyg. Få applåder. The (skriftlärda) wardha fåendes testa större fördömelse. Luk. 20: 47 (NT 1526). Han moste .. låta them dricka medh sigh, och ingen tack få. Syr. 29: 32 (Bib. 1541). Mången får Loff för lijtet, och skam för alzintet. Grubb 55 (1665). En evig otack skolen I få. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Så blef det ting, och Karl Olssen fick ett par månader (dvs. ett par månaders fängelse). Hülphers Ångermanl. 17 (1900). — särsk.
α') med avs. på prygel l. bannor o. d. Få bannor, snäsor, skrubbor, ovett, prygel, stryk, örfilar. Få sig en skrapa. Få smäll på fingrarna. Aff Iudomen haffuer iagh fem resor fått fyratiyo slagh, itt mindre. 2Kor. 11: 24 (Bib. 1541; NT 1526: vndfångit). Få ris på bara kroppen. Wallquist EcclSaml. 4: 532 (i handl. fr. 1724). Han fick sig .. en .. sinkadus på örat. Wigström Folkd. 1: 154 (1880). — särsk. i en mängd uttr., t. ex. få hugg, katt, sin varma mat, se under resp. sbst.
β') (vard.) pregnant (med underförstått l. bl. antydt obj.): få hugg l. slag l. bannor l. stryk l. straff o. d., bliva slagen l. straffad l. avsnäst o. d. Du skall få! Han skall få sig! VDAkt. 1680, Tingsprot. nr 386. Det skall han få för. Meurman (1846). Se .. hur du ser ut! — Nå, nu får du väl ordentligt af mamma! Backman Reuter Lifv. 2: 397 (1870). Där fick han så han teg en stund. Nordström Amer. 44 (1923). — särsk. (starkt vard.) med prep.-uttr. angivande det ställe där slagen osv. anbringas. Få på huden (i Finl. äv. på skinnet). Han fick på öronen. Tavaststjerna NVers 156 (1885). jfr Bergroth FinlSv. 282 (1917).
l) med avs. på befattning, ämbete o. d.: erhålla; bliva innehavare av. Han fick ordinarie befattning. Få ett lektorat. Konnungar, som än nw icke haffua fått rike. Upp. 17: 12 (NT 1526). See på embetet som tu fått haffuer j Herranom. Kol. 4: 17 (Bib. 1541; NT 1526: annammat). Gud gifve han hadde et godt Pastorat här i negden ... Tör hända han får Bibliothecet här (i Uppsala). EBenzelius d. y. (1724) i BenzelBr. 16. Han tänker på, huru han skall få sig en tjenst. Sahlstedt (1773). Hahr ArkitH 427 (1902).
m) med avs. på ngt som berättas l. meddelas l. med avs. på underhållning o. d.: bliva underhållen l. uppbyggd med. Jag frågade efter hans barn och fick (till livs) en lång historia om deras sjukdomar. Låt oss nu få lite musik! Der fås Musik. Tegnér (WB) 6: 418 (1827). Sturzen-Becker 3: 230 (1861).
n) vid telefonering o. d.: uppnå l. komma i l. sättas i förbindelse med, komma till (en viss ort l. ett visst nummer). Han begärde 1356, men fick ett helt annat nummer. Jag ska be att få Stockholm. Får jag 2180! (jfr d).
o) i förb. med en inf. (med att, förr ngn gg äv. utan att) vanl. angivande ändamålet l. avsikten l. användningen o. d.; med inf. dels (i sht vard.) ss. obj., dels tillagd objektet. Få ngt att (vard. äv. till att) bita i, leka med, sitta på. Nu ha de fått (något) att tala om. Han har fått mycket att tänka på. Han fick ingenting att äta. Har du fått ngt att göra? Här har du fått att göra. Få att göra med ngn l. få med ngn att göra, förr äv. få till att göra med ngn. Så att the ganske liithen malm få att bryte i samme Gruffue. GR 19: 145 (1548). Tagher man sigh ock bekymmer före om näringen .., får han sig ther medh så mykit göra, at han på intet annat kan tenckia. LPetri 1Post. B 5 b (1555). (Han) hade fått et trångt och farligit pass at försvara. Ågren Gell. 29 (1757). De strider, jag skulle få att utkämpa. De Geer Minn. 1: 237 (1892).
6) komma i besittning av, (lyckas l. råka) bliva ägare l. innehavare av, vinna; komma över; äv.: komma i tillfälle att begagna l. disponera; äv. (vard.) i uttr. få sig (ngt l. ngn), stundom närmande sig bet.: skaffa sig; ofta svårt att skilja från 5. Han har fått (sig) en ny kostym. Få telefon, badrum, bil. Han fick högsta vinsten på lotteriet. Stå att få l. (i Finl.) att fås. Fick du en bil hem? Nej det fanns ingen att få. Han har fått ett visst anseende. Han har fått namn l. ord om sig att vara en skicklig vetenskapsman. Vi fingo oss en svängom på dansbanan. Han fick sig ett godt skratt. Wethe wij icke raad tiil faa all riikitzins raadtz insegler. GR 3: 111 (1526). (I) Pataram .. fingom wij itt skip som actadhe sigh till Phenicem. Apg. 21: 2 (NT 1526). Skulle der (i Linköping) väl kunna fås en anständig våning till hösten? Leopold (1793) i 2Saml. 8: 93. Jag ska verkligen gå och få mig en matbit. Sjödin StHjärt. 193 (1911). — (†) Som han wort hungrogh wille han få sigh maat. Apg. 10: 10 (NT 1526; Bib. 1917: ville hava något att äta). — särsk.
a) i ordspr. (jfr b). Dhet man intet kan fåå, är bäst at wända hoghen ifrå. Grubb 92 (1665). Intet fåås mödelöst. Dens. 231. Iagh weet hwadh iagh haar, men intet hwadh iagh får. Dens. 372. Lätt fånget, snart förgånget. Dens. 491.
b) i uttr. få ngt rätt l. orätt, lagligt l. olagligt o. d., äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) väl l. illa, komma i besittning av ngt på hederligt resp. ohederligt sätt osv.; särsk. (i sht i vissa ordspr.) i p. pf. (rätt l. orätt osv.) fången, förr ngn gg äv. fådd. Lagboken säger, att alt olaga fångit är som ofångit. GR 6: 379 (1529). Thet illa fååsz, med sorger förgååsz. OPetri Kr. 207 (c. 1540). Han kunde inthet tänkia vthan hon skeden hade fåt wäll. VRP 1650, s. 538. Illa fånget är snart förgånget. Grubb 88 (1665). Aff orätt fånget, glädz sällan dhen tredie arfwingen. Dens. 380. Vakta nu det illa fådda guld. Lovén Dante 1: 102 (1856). Illa (orätt) fånget gods. WoH (1904).
c) med tillagd bestämning (i allm. prep.-uttr.) angivande det varmed man mottager l. uppfångar osv. ngt l. den plats dit ngt kommer. Få pängar i börsen. Vnderstundom får man säden ganske wått i huss. GR 14: 4 (1542); jfr 11 c. (Sothönan) flaxar .. nervöst, springer sedan på vattnet en god stund samt får omsider luft under vingarna. Ericson Fågelkås. 2: 145 (1907). — särsk. i en massa stående förb., ofta med mer l. mindre bildl. bet., t. ex. få ngt i huvudet, i sinnet, på halsen, om bakfoten, om hand l. händer, få ngn l. ngt för ögonen, få ngn l. ngt i sitt våld, i sina klor, under sitt regemente, se under resp. sbst.
d) (†) övergående i bet.: anträffa, påträffa. Segherstenen som fiks i Börstela Silvgruva. Bureus Suml. 20 (1599; rättat efter hskr.). En stor demant war fångin i Norbottn. Därs. 71 (c. 1600; rättat efter hskr.).
e) spelt. lyckas (l. nödgas) taga (spel), ”taga hem”; äv. abs.; äv. anslutande sig till 5. Han fick spel för kungen solo. Han fick tre trick. Düben Talism. 5: 11 (1818). Förhand spelar klöfver sexa och Ni får för klöfver dam. HandlednBridge 57 (1904).
f) med avs. på person. Anthonius fick monga läriungar. OPetri Clost. A 2 a (1528). Nog kände Hästen, at han fådt Husbonde. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Jag .. fick främmande. Porthan BrefCalonius 42 (1793). Det är så sorgligt att vi aldrig .. ha fått några jungfrur som vi ha kunnat behålla. Söderberg Främl. 20 (1903). — särsk.
α) med saksubj. Skolan har fått en ny rektor, vaktmästare. At .. (kyrkan) kan fa en god biscop och forman. GR 1: 36 (1522). De här holmarna i Strömmen fingo inga invånare. Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907).
β) med tillagd bestämning som angiver den erhållna personens funktion l. uppgift l. egenskap l. i vilket förhållande man kommer till honom. Få ngn i sin tjänst. Få ngn till ovän. Han har fått en kamrat att leka med. Han fick Fridhleff .. til hielp. OPetri Kr. 20 (c. 1540). Den där .. flickan, som vi fick till barnjungfru. Söderberg Främl. 30 (1903). — särsk. (i högre stil) i uttr. få ngn kär; äv. anslutande sig till 10. Konungen fick Esther käär offuer alla quinnor. Est. 2: 17 (Bib. 1541). CVAStrandberg 3: 197 (1869).
γ) bliva gift l. förmäld med (ngn); urspr. bl. om mannen: erhålla (ngn) till hustru (snarast i anslutning till 5); ofta i uttr. sådana som få ngn till äkta, till maka l. make o. d. (jfr β). Få varandra. Hanss dotther eller hanss maagh szom henne faar. GR 2: 7 (1525). 2:dra gången feck hon til ägta .. Rådman Mårten Warg. Sundelius NorrköpMinne 301 (1798). En vacker dag skall man kanske få höra att han fått sig en rik flicka. Sturzen-Becker Sthm 81 (1844). Hej säg, så får du mej, / får du mej, så står du dej. Landsm. V. 5: 54 (1886). När alla enbär mogna / få alla flickor man. Karlfeldt FridPoesi 50 (1903).
g) med avs. på barn l. ungar (jfr f), om kvinna l. djurhona: bli moder till, föda; om man: bli fader till. Hon war en froom förstinna, och hon fick aldrig barn med sin man. OPetri Kr. 166 (c. 1540). Herren haffuer igenlucht migh at iagh icke kan få barn. 1Mos. 16: 2 (Bib. 1541). Hiob .. fick siw söner och tree döttrar. Job 42: 13 (Därs.). Et slags Får få tvenne Lamb, andra få gemenligen et Lamb om året. Alströmer Får. 2 (1727). Jag har härmed den glädjen att berätta Pappa att min Anna i förrgår fick sig en liten son. Tegnér (WB) 1: 358 (1807). (Jungfrun) öfvergaf .. oss just då man behöfde henne bäst, just då jag hade fått Greta. Söderberg Främl. 18 (1903).
h) med avs. på kunskap l. kännedom (om ngt) o. d.: vinna, komma till; inhämta. Få visshet om ngt. Thå swarade .. (Antonius), at then helga scrift war nogh til at få lärdom aff. OPetri Clost. A 3 a (1528). (Hon) hade .. fått kundskap här om. Humbla Landcr. 7 (1740). Runeberg 5: 46 (1860). — särsk. i en mängd stående uttr., t. ex. få nys om, reda l. rätt på, syn på, väder av, se under resp. sbst.
i) (numera bl. vard. i vissa trakter) i uttr. få sin vilja, få sin vilja fram, lyckas genomdriva sin vilja; förr äv.: nå sitt syfte; förr ofta eufemistiskt i uttr. få sin vilja med ngn. Han skal komma och få sin wilia, och intagha Riket medh sötom ordom. Dan. 11: 21 (Bib. 1541). Han fåår sin wilie mz huad quinfolk han will. VDAkt. 1650, nr 92. När barnet får sin willie, så gråteret intet. Grubb 111 (1665). Då han en gång ej fick sin onda vilja med en torpares hustru. Wigström Folkd. 2: 233 (1881).
j) (numera ngt vard.) i uttr. få tag i l. på ngn l. ngt l. [i anslutning härtill bildat av uttr. få fast ngn (se 11)] få fast i l. på ngn l. ngt, lyckas gripa l. fasttaga, lyckas komma över. Jag skall nog få fast på henne återigen! Almqvist Amor. 171 (1822, 1839). Jag låg och famlade efter min revolver utan att kunna få tag i den. Cavallin Kipling Gadsby 98 (1897). — få fatt i l. på (ngn l. ngt), se FATT, oböjl. ord 1 a.
k) (†) övergående i bet.: uppnå (en plats). Hennes föter löpa nedher til dödhen, hennes gånger få heluetet. Ordspr. 5: 5 (Bib. 1541; Luther: erlangen).
7) i mera avbleknad bet.: komma att hava (ngt); råka l. komma i (ett tillstånd, en situation o. d.); komma i åtnjutande av; råka ut för, bliva utsatt för, drabbas av; äv. med saksubj. Få lugn, ro, frid. Få ro i sin själ, frid med sin Gud. Få heder av ngn l. ngt. Få ett långt och lyckligt liv. Få ett godt slut, en lycklig utgång. Få en ända, ett slut (äv., med saksubj.: taga slut). Få en tryggad ställning. Få en liten frist. Få rådrum, andrum. Få en liten slummer, i Finl.; äv. få sömn (jfr Bergroth FinlSv. 274 (1917)). Få sömn l. en blund i sina ögon. Få tid, tillfälle, anledning (att göra ngt). Få rum, se RUM, sbst. Oss hoppes .. faa ther en god oc snar ænda. GR 1: 115 (1523). Piltens siäl kom igen til honom, och han fick lijff. 1Kon. 17: 22 (Bib. 1541). Tu haffuer giordt dårligha, therföre skalt tu ock här effter få örligh. 2Krön. 16: 9 (Därs.). Tå få vÿ sorg och iemmer. Holof. 14 (c. 1580). Med hvem han talade, fick han altid nya förtreteligheter. Dalin Arg. 1: 20 (1733, 1754). Topelius EvangBarn. 208 (1893). — särsk.
a) med adj. i n. sg. ss. obj. Han skulle få mycket roligt. CFDahlgren 4: 122 (1831). (Han) hade .. fått ledigt ett par timmar. Lagerlöf Holg. 2: 225 (1907). — särsk.
α) i vissa uttr.: få brådt (att göra ngt; jfr β), se BRÅD, adj. 4 a; få godt l. ondt om det, se GOD, OND. — (†) få bättre, få det bättre (jfr b). Gudh lathe mig eÿ betre Få, / än (osv.). Visb. 1: 113 (c. 1620). — [jfr fin. minum on vilu] (nästan bl. i Finl.) få kallt (l. varmt), bliva kall l. frusen (resp. varm). Hertzberg Canth 2: 131 (1886). Pilten fick alltför varmt i sin vadmalsrock, drog den af .. och somnade. Topelius Vint. III. 2: 152 (1897). Fällen lägger jag vid fötterna i fall du får kallt. Strindberg NSvÖ 1: 73 (1906). jfr Bergroth FinlSv. 272 (1917). — (i Finl.) få ledsamt efter ngn, börja längta efter ngn. Jfr Bergroth FinlSv. 272 (1917). jfr: Få synd (om någon). Bergroth FinlSv. 273 (1917). — få klart för sig, komma under fund med, komma på det klara med. VL 1895, nr 107, s. 2. Snart fick han klart för sig var han befann sig. Lagerlöf Holg. 2: 280 (1907).
β) med åtföljande inf. med att: få svårt, lätt att göra ngt, komma i den situationen att man med svårighet l. lätthet kan göra ngt, komma att svårligen l. med lätthet kunna göra ngt. Förf. skall få svårt att eftervisa så många (klosterskolor). SKN 1842, s. 59. Barnen få lätt att följa med (vid användandet av lösa bokstäver). Lyttkens Läsl. 67 (1883).
b) i uttr. få det bra, dåligt, lätt, svårt, besvärligt o. d., komma i (goda, dåliga osv.) omständigheter l. en (lätt l. svår) situation o. d. (Han) må .. haa dhet som han får dhet. VDAkt. 1694, nr 737. Vi få det nog bra. Wetterbergh Kapellpr. 9 (1849). Gubben tillspordes .. hur hans hustru fått det. SLorS 1: 14 (1890). För att få det drägligare i stugan. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907).
c) med avs. på egenskap l. förmåga l. känsla (i sht av lust l. olust, kärlek l. hat, mod l. rädsla), tanke l. åsikt o. d.: börja l. komma att känna l. hysa, fatta, bliva fylld av l. utrustad med. Få agg till (ngn); få avsky l. avsmak för (ngn l. ngt); få begär till (ngt), förtroende till (ngn), hopp om (ngt), intresse för (ngn l. ngt), smak på (ngt), tillgivenhet för (ngn). Få kärlek till ngn (numera bl. i högre stil). Få makt (med ngn), överhand. Få bukt på l. med (ngn), se BUKT 5 a. Få kurage, mod, kraft. Få lust att göra ngt, i ålderdomlig stil äv. till att göra ngt. Vad har du fått för åsikt om den saken? Han har fått för höga tankar om sig själv. The skola såsom konnungar påå enne stund få mact medh willdiwret. Upp. 17: 12 (NT 1526). Nu begynte the Swenska .. reese vp huffwudet och få modh igen. Svart G1 28 (1561). Jag fick hat till dvärgarna. Forsslund Djur 99 (1900). Han fick en känsla av att det skulle hända .. honom .. något. Lagerlöf Holg. 2: 475 (1907). jfr (†): Och folcket fick hierta til at arbeta. Neh. 4: 6 (Bib. 1541). — särsk. i en mängd numera obr. uttr., t. ex. få högfärdighet, hunger, törst, bliva högfärdig, hungrig osv., se vidare under resp. sbst. Förty feck han högfärdighet stora. CreatMundi 3 (c. 1570).
d) med avs. på sjukdom: bliva utsatt för, bliva offer för, råka ut för, insjukna i. Få feber. Bureus Suml. 72 (c. 1600). Fruntimren fingo migraine (under det tråkiga föredraget). Kellgren 3: 291 (1790). Det får man ondt i magen af. Ericson Fågelkås. 1: 141 (1906). Sonen hade trott, att gubben skulle få slag. Lagerlöf Holg. 2: 72 (1907).
e) med avs. på väderlek o. d. (Han) fick godh Wind. GR 1: 20 (1521). Få the icke rengn tå skylla the mig, få the icke soelskijn tå göra the lika så. Svart G1 127 (1561). Molnen skingra sig, så att vi nog få stjärnklart i natt. TMFries i FrSmål. 17 (1893).
f) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med avs. på framgång, seger, nederlag, lycka l. olycka o. d.: bliva utsatt för, råka ut för, drabbas av; lida (nederlag), vinna (seger). Haffuer richett offta fåått dråpeligh skadhe till siös. GR 1: 124 (1523). Starkother .. fick seger. Verelius Herv. 2 (1672). Antonius fick nederlag vid Modena. Dalin Montesquieu 100 (1755). Du skall få en olycka. Cavallin (1875).
g) i uttr. få användning, bruk för (ngt l. ngn), komma att hava anv. l. bruk för. Jag har aldrig fått någon användning för det.
h) med saksubj., i avbleknad bet. i förb. med vissa vbalsbst., i sådana uttr. som få användning (komma till användning, bliva använd), få tillämpning (bliva tillämpad), få åtgång (gå åt), få uttryck (komma till uttryck). Det ädlaste blir lätt en smula löjligt, / der det en rasande tillämpning fick. Sturzen-Becker 6: 90 (1868). Karlarnes förvåning var sådan, att den icke kunde få uttryck i ord. Nyblom Hum. 100 (1874). Mycket dyra medikament .. skulle få en vidsträcktare användning, om priset blefve sänkt. EkonS 1: 63 (1891). — jfr: Hans kind var hvit, hans läppar skälfde, / Tills hans sorg fick ord och brast i klagan. Runeberg 2: 27 (1835).
8) [specialanv. av 6] uppnå (ngt) ss. resultat av ngn värksamhet; utvinna (ngt ur ngt); erhålla. Få två par byxor av tygstycket. Få socker ur betorna. Av sobeln får man ett dyrbart pälsvärk. Hwadh fåår menniskian aff alt sitt arbete .. vthan swedha, grämelse och sorgh j alla sina lijffzdaghar. Pred. 2: 22 (Bib. 1541); jfr 6. — särsk.
a) med avs. på mineral o. d.: utvinna, erhålla. Ther fåes skön både sölf och kåppermalm. GR 23: 332 (1552).
b) med avs. på skörd o. d.: skörda; utvinna; erhålla. Aldelis lithet fåås ther inthet såås. GR 18: 38 (1546). I detta åhret haffve dee .. fått platt ingen rågh. RP 6: 613 (1636). Såå skiäppa och få skiäppa, giör en arman åkerman. Grubb 239 (1665). Tillståndet är, .. innan något kan fås af jorden, ganska bekymmersamt. Tegnér (WB) 7: 236 (1831).
c) vid jakt l. fiske o. d.: (lyckas) fånga l. skjuta osv. The gingo vth och stigho strax j båten (för att fiska), och j the nattena fingho the intit. Joh. 21: 3 (NT 1526). Jag gav .. (vildgässen) ett skott, men fick ingen av dem. Lagerlöf Holg. 2: 226 (1907). — särsk. i ordspr. Få först, flå sedan. Horn Lefv. 78 (c. 1657). Jaga och intet få, giör jägaren tröög. Grubb 371 (1665).
d) gm undersökning, uträkning o. d. komma till (visst resultat), uträkna att ngt blir (en viss summa) o. d., uppnå (ngt) ss. resultat; finna. Wettersten Forssa 33 (c. 1750). Få god landkänning efter räkning. Widegren (1788). Om man multiplicerar &c., får man &c. Weste (1807). Don Quijote räknade ut det, fick det till sjuttiotre realer. Lidforss DQ 1: 32 (1888). Kombineras nu dessa hufvudindelningar .. med hvarandra .., så få vi empirisk och rationell realism och empirisk och rationell idealism. Nyblæus Forskn. IV. 1: 26 (1895). — särsk.: gm lodning o. d. komma till l. finna l. uppnå (ngt). Få botten, förr äv. få grund. RelCur. 262 (1682). Ändteligen ficks bottn på ganska djupt vattn. TörngrenMål. 227 (1801).
9) [specialanv. av 6] med avs. på hår, tänder, blad o. d.: bliva försedd l. utrustad med, komma därhän att (ngt) växer fram l. utvecklas hos en. Den lilla hade ännu inte fått tänder, sin första tand. Itt wijnträä, thet quistar och lööff fick. Hes. 17: 6 (Bib. 1541). Få .. nytt skinn. Dalin (1851). (Hunden till älgkalven:) Du får väl också en dag sådana där breda horn (som älgtjuren). Lagerlöf Holg. 2: 16 (1907).
10) komma i den situationen att, komma i åtnjutande av den förmånen l. råka ut för det obehaget att (ngt) blir sådant l. blir behandlat l. förändrat på sådant sätt l. kommer i en sådan situation o. d. som angives gm en till objektet fogad bestämning; äv. med saksubj.; stundom svårt att skilja från 11. Få kläderna sänderrivna l. få sönderrivna kläder. Hon fick sitt rykte fördärvat. Han fick hela våningen reparerad, innan han flyttade in. Få sin önskan uppfylld, sin ansökan beviljad. Han fick handen i kläm. Han stängde lådan så hastigt att jag fick fingrarna mellan locket och lådkanten. Lådan fick locket sönderslaget. Ingen fick ett finger sårdt aff the Swenske. Svart G1 74 (1561). Arga Hundar få rifwit skinn. Grubb 32 (1665). Under ridt .. fick .. (han) sin häst halt och måste därför ur täflingen utgå. GHT 1895, nr 229 A, s. 3. Ångaren Tekla .. (hade) fått propellern bräckt. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 147 (1904). Den, som ägde en häst, måste hålla honom dold för att inte få honom bortstulen. Lagerlöf Top. 12 (1920). — särsk.
a) i vissa bildl. uttr., t. ex. få lång näsa, få sina fiskar varma, se under resp. sbst.
b) (ngt vard.) utan utsatt obj., med enbart particip (i n. sg.). Han har fått omtapetserat (i hela våningen). Det är svårt att få vexladt. Dalin (1851).
11) (ngt vard.) (lyckas l. hinna) göra (ngn l. ngt) sådan(t) l. åstadkomma att (ngn l. ngt) blir sådan(t) l. kommer i det läge l. den situation o. d. som angives gm en till objektet fogad bestämning; stundom utan utsatt obj. (jfr a); stundom svårt att skilja från 10. Få ngt uträttat, elden släckt, en vara såld, ngn övertalad o. d., stundom övergående i bet.: lyckas uträtta ngt, släcka elden, sälja en vara osv. Få ngn ordentlig, snäll, lugn, tam, fängslad, inburad, frikänd. Få ngt färdigt. Få ngt i ordning. Få i ordning. Få ngt i gång, till stånd. Få ngn på godt humör. Han fick sina ärenden uträttade. Få fast ngn l. ngt l. (numera mindre ofta) få ngn l. ngt fast, (lyckas) gripa, få tag i. Få fatt ngn l. få ngn fatt, se FATT, oböjl. ord 1 c. Forhandle hoss hertugen, atuj måtte .. Faa szamma breff forszeglet. GR 10: 228 (1535). Hwar och en (skulle) winläggia sigh, at få honom fast. Schroderus Os. III. 1: 53 (1635). När som een Målare haar fåt sit Arbeet ferdigt. Spegel GV 269 (1685). Jag får icke strängarne som jag vill. Almqvist DrJ 316 (1834). Nils var färdig och hade fått blosset tändt. Hallström El. 46 (1906). Anm. När den tillagda bestämningen är ett p. pf., står den i allm. efter objektet, såvida detta icke utgöres av en hel sats, t. ex. Han fick sina ärenden uträttade. Han fick uträttat vad han skulle göra. Han fick genomdrivet att lönen höjdes. Vard. i vissa trakter förekommer äv. att participet också i andra fall sättes före objektet (i sht om detta består av ett långt uttr.), men då alltid i n. sg., oberoende av objektets genus o. numerus. Han fick uträttat sina ärenden. När jag får slutat den här boken. Sedhen thet wy .. Inkröcthet fynghe then Landzendan vyken. GR 3: 187 (1526). Jag har .. fått skrifvet en del af det som låg på mig. HTSkån. 2: 229 (i handl. fr. 1839). — särsk.
a) (numera bl. vard.) i förb. med enbart particip: hava hunnit l. lyckats l. kommit i tillfälle att göra (ngt), hava gjort (ngt); förr äv.: kunna göra (ngt). Når wij framdelis fåå bettre ransakad ther wm. GR 6: 234 (1529). Klåckan ähr rimnatt och förderffuatt atth man inthz får rinckt mz henne. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 37 (1583). När jag får slutadt. Schulthess (1885).
b) (ngt vard.) i uttr. få ngn l. ngt till ngt (jfr 12), åstadkomma att ngn l. ngt blir ngt, lyckas göra ngn l. ngt till ngt. Han lyckades få sin pojke till student. En gums-vaktare, bjuda till att få sin dotter till majestät! Hagberg Shaksp. 8: 371 (1849). Lyckas det att få alla verb till svaga, så äro äfven alla bekymren .. om subjunktiven såsom ”bortstrukna med en hand”. Vinterbl. 1853, s. 75.
c) (kunna) åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer l. begiver sig l. förflyttas (till l. från ngn l. ngt), (lyckas) bringa l. skaffa l. flytta (ngn l. ngt ngnstädes hän l. bort från ngn l. ngt); ofta med huvudtonen på den följ. prep.; jfr FÅ AV, BORT, FRAM, I, IGENOM, IN, NED, UPP, UR, UT, ÖVER. Jag kan inte få av (l. på) honom rocken. Det är omöjligt att få korken ur flaskan. Atui kunde Faa them (dvs. legoknektarna) dedhann ju Forre jw bättre. GR 10: 226 (1535). Jag fick honom i säng. Weste (1807). Henriette har försökt att få sin flicka i Norrköpings pension. EafEkenstam (1826) hos Atterbom Bref 293. Fiskaren måste .. kasta hela fångsten i sjön, innan han kunde få sin båt ur stället. Wigström Folkd. 2: 86 (1881). Han .. kunde inte få orden över sin tunga. Heidenstam Svensk. 1: 47 (1908). — särsk.
α) (numera bl. starkt vard.) i imperativ: tag, skaffa (hit o. d.). Tagher Psalmar och fåår hijt trummor. Psalt. 81: 3 (Bib. 1541). Få hit en tändsticka! Sjödin StHjärt. 260 (1911).
β) i bildl. anv. (jfr 12). Jag fick honom så långt att han lovade försöka. Likvel får man them med gode ord hvart man vill. HT 1895, s. 330 (1563). (De) kunde ej få dem ur denna öfvertygelse. Fryxell Ber. 7: 134 (1838). Pedagogerna ha nu fått det därhän, att (osv.). Larsson Kunsk. 132 (1909). särsk. (†) i uttr. få (ngn l. ngt) under ngns hand l. händer, bringa (ngn l. ngt) under ngns välde; jfr 14. Hoo som slepper någhon aff männenar som iagh fåår vnder idhra hender. 2Kon. 10: 24 (Bib. 1541). 1Krön. 19: 11 (”20”) (Därs.).
12) [jfr 11 c β] i uttr. få (ngn l. ngt) att göra ngt, få (ngn) till ngt (jfr 11 b) l. till att göra ngt (ofta med huvudtonen på till), (lyckas) åstadkomma att (ngn l. ngt) gör ngt, (lyckas) förmå l. övertala ngn till ngt l. komma (ngn l. ngt) att göra ngt; äv. refl.; vard. äv. få ngn ifrån (att göra) ngt (med huvudtonen på ifrån), förmå ngn att låta bli l. avstå från (att göra) ngt. Jag kan inte få honom att söka läkare. Få tiden att gå. Få det att gå ihop, räcka till. Han kunde inte få räkenskaperna att stämma. Jag kan inte få honom ifrån att skriva på växlar. Få ngn ifrån en ovana. Widekindi KrigsH 314 (1671). För'n han mig får til thet, jag tijo resor dör. Kolmodin QvSp. 1: 13 (1732). Det får jag mig intet till att tro. Kexél 1: 98 (1788). Sven Dufva .. / .. kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. Runeberg 2: 49 (1846). För all del få henne ifrån det (dvs. att resa hem). Edgren Kom. 144 (1891).
13) lyckas åstadkomma (ngt i l. på ngt); (lyckas) bringa (ordning i ngt) l. göra (slut på ngt) l. sätta (fart på ngt, eld på ngt) o. d. Han fick eld på en tändsticka. Få kål på ngn. Lyckas få hål på ngt. Han har aldrig lyckats få ordning i sina räkenskaper. Hopes oss .. faa good enda paa Stokholms stadt ok sloth. GR 1: 65 (1523). Konungen önskade .. att få slut på detta förödande .. krig. Fryxell Ber. 6: 440 (1833). Jag vill söka få lif i honom. Nyblom Twain 1: 86 (1873).
D. (över)lämna, (över)räcka, giva.
14) (numera bl. ngn gg arkaiserande) (över)-lämna, (över)räcka (ngt till ngn), tillställa (ngn ngt), skaffa (ngt) åt (ngn); giva (ngt l. ngn åt ngn), skänka. GR 1: 328 (1524). (Man) baar fram hans huffwdh på itt faat, och fick pighone, och pighan fick thz hennes modher. Mark. 6: 28 (NT 1526). Tå toogh hans modher tw hundrat silffpenningar och fick them til gulsmedhen. Dom. 17: 4 (Bib. 1541). Han .. fick honom 300 folk. Svart G1 106 (1561). En fiol de honom fingo. Braun Dikt. 1: 188 (1837). Här stodo och sutto föräldrar, som ville viga den nyfödde till kampen, och få honom ett namn. Strindberg GötR 203 (1904; arkaiserande). — särsk.
a) (†) i uttr. få (ngn ngt l. ngn) i hand(en) l. händer(na) o. d., lämna i händerna på ngn. (De) fingo them breff j henderna. Apg. 15: 23 (NT 1526). Få intet Barn Knijff i handh. Grubb 225 (1665). Livijn 1: 416 (1824).
b) med avs. på behandling l. levnadsförhållanden l. känsla o. d.: låta (ngn) erfara l. åtnjuta l. känna (ngt); skänka, giva. Iagh skal få tigh mykin wedhermödho. 1Mos. 3: 16 (Bib. 1541). Iag vil .., at j fån mig styrka eller hjälp, så vil jag fara i hernad. Björner Samson 30 (1737).
c) med åtföljande inf. med att, äv. till att (förr ngn gg äv. utan att), vanl. angivande ändamålet o. d. med det som gives l. överlämnas. GR 10: 139 (1535). The män .. som man fick penninganar til at vthgiffua them arbetarena. 2Kon. 12: 15 (Bib. 1541). Stridha emoot syndena och the onda begärelsen, hwilken oss altijdh noogh få til at göra. LPetri 2Post. 229 a (1555). Peringskiöld Wilk. 10 (1715).
E. ss. hjälpverb i förb. med inf. utan att (i vissa fall med att, se 15 b α) l. (numera bl. ngn gg i ovårdat spr.) i sup. i förb. med huvudverbet i sup. i st. f. i inf.
15) komma i tillfälle att (göra ngt); komma åt att (göra ngt); komma i åtnjutande av den förmånen att (göra ngt). Har du fått sova ordentligt i natt? Nu har han fått vila ut. Han får aldrig vara i fred. Där får man köpa kaffe. Om jag får leva och ha hälsan. För thy ath hollenderna .. icke j forn:de feigde haffua faath brukath theres seglass tiidh. GR 3: 120 (1526). Tu (skall) slå helleberghit, och ther skal vthlöpa watn, så at folckit fåår dricka. 2Mos. 17: 6 (Bib. 1541). Turkarne .. dricka, när de få, utan hof och lag. Eneman Resa 1: 209 (1712). Han ville önska sig et högt Stånd, blott för at få sätta sin käresta deri. Ågren Gell. 47 (1757). Han böd väl til at emottaga mat, men fick ej behålla det han njutit. VeckoskrLäk. 3: 299 (1782). — särsk.
a) (†) övergående i bet.: kunna; hinna; lyckas. (Tag reda på) huar medh wij kunne warda honom offuerhendughe, så at wij finge bindan och twingan. Dom. 16: 5 (Bib. 1541). Thernest bran thet vestan åen (i Uppsala) .., män then elden finge the utsleckie. HH 20: 64 (c. 1580). För möken hosta .. skull, är halsen så hudolöss, att jagh neppelighen fåhr swelga någen ting. TBielke (1596) i HB 2: 285. (Då) kom Fiendens Flotta ansättiandes förr än han fick göra sigh tilreedz. Girs E14 44 (c. 1630). Ottonde dagh Jul .. var .. sådan holcke, att man medh möda fick gåå. Gyllenius Diar. 209 (c. 1660). Lenngren (SVS) 2: 114 (1794). Anderson Dikt. 57 (1853).
b) huvudsakligen angivande inträdandet av huvudverbets handling: komma att, råka att; i förb. med verb som beteckna sinnesintryck l. erfarenhet o. d., ss. se, höra, smaka, känna, erfara, veta o. d.; i pres. ofta i uttr. med futural bet.
α) i förb. med inf. med att; numera bl. ngn gg i poesi, ävensom (vard.) i uttr. få annat att veta (se ANNAN VI 2 c β); jfr 5 o. Bidhie wij .. athuj maa faa ath wetha om saadanth skeer med eder wilia. GR 3: 14 (1526). Wel ahn, wel ahn, the få thet wel att see. Holof. 24 (c. 1580). Toner får han der att höra. Tegnér (WB) 6: 16 (1827). Björck Dikt. 106 (1865).
β) i förb. med inf. utan att (resp., numera bl. ngn gg i ovårdat spr., i sup. i förb. med sup. i st. f. inf.). Få veta l. höra ngt av ngn. Ati Laate thet wor Naadugiste herre Oc oss faa weta. GR 1: 165 (1523). Tå han fick see honom, föll han om hans hals. 1Mos. 46: 29 (Bib. 1541). Utaf en händelse feck jag i desse dagar läsa det bladet uti Dagligt Allahanda, som angår Consistorium Lincopense. Höpken 1: 455 (1772). Om han verkligen hade fått sett något. Heidenstam Alienus 3: 111 (1892). Gå dit själf och försök öfverlista hr N., få ni se hur godt det är! SD 1912, nr 327, s. 21. jfr (†): Någre dagar der efter fick .. (han) på gatun Per Olufszons son seet. BtHforsH 1: 133 (1623). Anm. I st. f. uttr. få se, höra osv. användes i högre stil hellre enbart se, höra osv.; jfr Ödmann AnvPred. 128 (1807). — särsk.
α') (†) i uttr. få förnimma l. förstå (ngt). Asteropherus 22 (1609). Tå Keysaren fick thet förnimma, förtyckte thet honom stoorligen. Schroderus Os. III. 1: 377 (”856”) (1635).
β') i förbleknad anv., närmande sig bet. av en omskrivning för futurum; särsk. i uttr. få se (ngn gg äv. höra), stundom närmande sig bet.: låt oss (mig) se (höra)! Den som lever får se. Jag får se om jag kan komma. Man fhår sehe, huru sakerne här i landett vijdare afflöpendes vardhe. OxBr. 5: 8 (1612). (Man) finge .. framdeles se, huru det blefve med den Honom låfvade Escorten. Nordberg C12 2: 78 (1740). Gak du, jag får se huru jag giör. VDAkt. 1798, nr 367. Han fixerar sina stela ögon på den olyckliga, få höra om ej hans tunga lossnar? Almqvist Amor. 293 (1822, 1839). Få se — det första han gjorde därefter var (osv.). Sjödin StHjärt. 39 (1911).
c) (†) övergående i bet.: erhålla l. bliva utrustad med förmåga att (göra ngt). Tå öpnadhe Herren tienarenom hans öghon, at han fick see. 2Kor. 6: 17 (Bib. 1541).
16) hava l. erhålla tillåtelse l. rättighet att (göra ngt), tillåtas att (göra ngt), töras (göra ngt); äv. opers.; äv. med den följande inf. bl. underförstådd; särsk. i uttr. få lov (att göra ngt); jfr 17. Föremålen få ej vidröras (vanligt anslag i museer o. d.). Jag vore tacksam att få komma i morgon. Får jag besvära Er ett ögonblick? Kan jag få se på den där boken? — Ja, det får du gärna. Får jag bjuda på en cigarr? — Nej tack, men Ni kan få ge mig en cigarrett. Han bad att få komma in. Jag ber att få tacka. Vad får det vara? (dvs. vad önskas, vad får jag bjuda på o. d.). Får det vara en kopp kaffe? Om jag så får säga. Icke får någon fara aff landit, utan föryttra sine warur innj Rijckett. GR 3: 35 (1526). Han .. får lof at göra hur han will. Columbus Ordesk. 27 (1678). Hvar och en får säja fritt ut, hvad han menar. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Ni får om Ni vill. Widegren (1788). Med ett hastigt ”Får jag lof!” slog han armen om den lilla elfgestalten och förflyttade henne .. varligt på andra sidan. Hedenstierna FruW 35 (1890). Nu bedja barnen att få slippa skorna. Wulff Rytm. 25 (1896, 1915). Jag .. fick mer än gärna taga bort (trädet). LfF 1902, s. 253. — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. få (göra ngt) l. få lov (att göra ngt) för (ngn), hava l. (kunna) erhålla (ngns) tillåtelse till ngt l. att göra ngt. Han ville gärna följa med, men han fick inte (lov) för sina föräldrar. Jag får nog för mor, men far säger säkert nej. PT 1914, nr 178, s. 3.
b) (†) med utelämnat o. underförstått rörelseverb, men med utsatt adverbial: få komma o. d. (ngnstädes hän) (jfr 17 a). Jag var hos herr commendanten och begärte lof att få härinn. Roland Minn. 26 (c. 1748).
c) i frågesats l. (starkt vard. l. i mycket förtroligt spr.) i påståendesats med bet. av en uppmaning l. anhållan (jfr 5 d). Får jag l. jag får låna din bok! (dvs. låt mig låna ..!). (Ah,) får jag l. jag får läsa brevet! (Ah,) får den här pojken komma in! Får jag (lov att) sitta här l. jag får (lov att) sitta här! ”Vad är det, som ni har kommit över, björnmor? Får vi se, får vi se?” ropade (björn-)ungarna. Lagerlöf Holg. 2: 107 (1907).
d) för att uttrycka ett medgivande: må; ofta opers. Har du ej tid, så får det vara tills jag kommer in. VLBibl. Brev 18/1 1821. Kan du ej tycka om mig, så får du låta bli. Nordstjernan 1844, s. 9. Det får anstå med betalningen. Cederschiöld Ordlek. 75 (1910). Nu får det gå hur det vill, men i den här gården måste vi försöka att komma in. Lagerlöf Holg. 1: 194 (1906).
e) med försvagad bet., i sht i hövlighetsfraser o. d.: tillåta sig att (göra ngt), våga, drista sig att; vilja; kunna; hava den äran att o. d. Jag får tacka så mycket för senast. (Jag) får härmed framföra mitt hjärtliga tack för visad gästfrihet. Jag får anhålla om ett hövligare bemötande. Jag får värkligen undanbe mig alla insinuationer. Är allt klart nu? — Ja, det får jag (värkligen) hoppas. Ödmiukast får nu inberätta: att (osv.). VDAkt. 1789, nr 206. Jag .. får .. aflägga min ömma tacksägelse (för brevet). Geijer (1799) i MoB 7: 5. Angående skälen för en ljudenlig språkbeteckning få vi hänvisa till A. Hazelii utmärkta arbeten. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885).
17) vara l. bliva tvungen l. nödsakad att (göra ngt), måste, nödgas; äv. opers.; ofta i uttr. få lov (att göra ngt); jfr 16. Man får finna sig i mycket. Får så hela landit lijdha ther skadha öffuer. GR 7: 330 (1531). (Man) får .. laga Munnen effter Maatsäcken. Brahe Oec. 20 (1581). All restaurationen .. then får iagh loff att bekosta. VDAkt. 1658, nr 4. Jag tycker det är bäst att de aldrig flytta ihop, det får jag säga. Almqvist Går an 142 (1839). Jag får lov att ta reda på vad detta kan vara. Lagerlöf Holg. 1: 156 (1906). Det får medges, att England .. gjort vad göras kunde. AB(B) 1916, nr 280, s. 3. — särsk.
a) (vard.) med utelämnat o. underförstått huvudverb (jfr 16 b). Nu får han i alla fall ut i kölden. Få ut med (ngt), nödgas punga ut med, nödgas betala ut. Han fick dit ändå till slut! Högberg Vred. 1: 32 (1906). Nu får han hem till far'n sin. Därs. 3: 242.
b) med försvagad bet., för att beteckna en föresats att framdeles göra ngt l. ett uppskov till ett senare tillfälle; stundom snarast att hänföra till 16. Nu måste jag sluta; vi få fortsätta en annan gång. Vidare få vij .. i Stockholm härom talas vidh. OxBr. 10: 49 (1621). När Synodus blif(ve)r få wij .. widare om ett och annat Conferera. VDAkt. 1678, nr 234.
Särskilda förbindelser: FÅ AV0 4, äv. UTAV1 04. (ngt vard.) till 11.
a) åstadkomma att (ngt) kommer av, (lyckas l. kunna l. skynda sig att) taga av (ngt). Carlsson fick af förskinnet. Strindberg Hems. 178 (1887). Att jag inte får av locket! Sjödin StHjärt. 5 (1911).
c) lyckas åstadkomma att (ngt) kommer åstad, få (ngt) avsändt, få i väg; hinna avsända. Fick du av brevet? Carlén Rosen 751 (1842). Dalin (1851). —
FÅ AV SIG0 40, äv. UTAV SIG1 04 0. till 11.
a) (vard.) (lyckas) taga av sig ngt. Han fick av sig rocken i en fart.
b) (numera bl. vard. i vissa trakter) förmå sig till (ngt), få ur sig; i sht i uttr. få av sig att göra ngt (förr äv. utan att), förr äv. få (det) av sig att man gör (l. skall göra) ngt, (kunna) förmå sig till att göra ngt. Han får inte av sig att tacka. LPetri 3Post. 101 a (1555). Hardt för dörenne är Christus sielffuer tilstädhes, .. likwel kan tu icke fååt aff tigh, at tu går ther til. Dens. Luther Nattw. C 5 a (1558). Sparre Stand. 290 (1847). —
1) (†) till 1 o. 2: (lyckas) taga (ngt); röva bort. GR 15: 95 (1543). The befruchtede, att rydzerne skulle falle till ladegården och få bort alth höett. Därs. 26: 108 (1556). Hwad som spares för wår Herre, dhet får hin håle bortt. Grubb 343 (1665). Nordberg C12 1: 74 (1740).
3) (ngt vard.) till 11: (lyckas) avlägsna; förr äv.: få i väg, få åstad. Jag kan inte få bort fläckarna från kläderna. Och har så iblandh gått medh mina förra brefv, at iagh intet hint få bårt dhem straxt, när iagh skrifvit dhem. Carl XII Bref 83 (1707). Dalin (1851). Vinden och vågorna (hade) ännu mycket arbete att utföra för att få bort isen från sjön. Lagerlöf Holg. 2: 86 (1907). 3) (†) till 14: lämna bort l. ifrån sig, giva bort. Stiernhielm Arch. L 1 a (1644). Om någor får bort sin siäl åt diefwulen, eller werlden, tå förwara the henne illa. Spegel Pass. 427 (c. 1680). Dens. ÖPar. 22 (1705). —
FÅ EMELLAN1 032.
1) (vard.) till 5: erhålla (ngt) ss. mellangift (vid köp, byte o. d.). ÅngermDomb. 5/8 1646, fol. 17. Jag har fått 3 rdlr emellan. Weste (1807).
2) till 10: råka ut för att (ngt) kommer emellan (i kläm o. d.). När han stängde dörren, fick jag fingrarna emellan. Björkman (1889).
3) till 11: (lyckas) pressa in (ngt) emellan. Weste (1807). Så smalt, att man inte kan få ett finger emellan. Östergren (1923). —
FÅ EMOT SIG1 04 0. till 10: få (ngn) till motståndare; komma i den situationen att (ngt) är avogt l. ogynnsamt för en. Han har fått skenet emot sig. (Han) fruchtade .. at han skulle få twå konungar emoot sich. OPetri Kr. 45 (c. 1540).
FÅ FRAM0 4. [fsv. fa fram]
1) till 5 o. 10: få (ngt) framtaget åt sig. Kan jag få fram tavlan i ljuset? Manskapet .. (hade) anhållit hos sina officerare att få karbiner och ammunition fram. SkånAB 1915, nr 247, s. 3.
2) (ngt vard.) till 11: (lyckas) åstadkomma att (ngt) kommer fram, lyckas plocka fram; lyckas föra (ngt) framåt; bringa i dagen; äv. bildl. FörarbSvLag 2: 339 (1708). (Roddarna) fingo arbeta duktigt med sina åror för att få oss fram mot .. vågorna. Wallin Bref 177 (1849). Tortyren var det allmänt brukliga medlet att söka få sanningen fram. Pallin NTidH 84 (1878). särsk.
a) i uttr. få sin vilja fram, förr äv. få sitt fram, (lyckas) genomdriva sin vilja, (lyckas) vinna l. nå sitt syfte. VRP 1673, s. 25. Judarne hafwa nu omsider fått sin wilja fram. Spegel Pass. 310 (c. 1680). Han blir ond, om han icke får sitt fram. Sahlstedt (1773).
b) med avs. på ord o. d.: (lyckas l. kunna) framsäga, få över sina läppar; (lyckas) uttrycka. Han kunde inte få fram vad han ville säga. Swedberg SubbRo 43 (1700, 1710). Somlige blifva af det .. stora Auditorium aldeles förvånade, och få icke fram et ord. Björnståhl Resa 1: 267 (1771). (†) I halfwa Ansichte hade hon ingen käntzel, så at hon icke uthan största beswär fick Måhlet fram. Tranæus Medewij 23 (1690).
c) med avs. på teaterstycke o. d.: (lyckas) åstadkomma att (ngt) blir framfört (på scenen); jfr FÅ UPP 5 a. Solnedg. 3: 120 (cit. fr. 1846). Efter några månaders väntan fick han fram sitt drama på en Köpenhamnsteater. Strindberg Fagerv. 173 (1902).
d) övergående i bet.: lyckas åstadkomma (ngt), framställa, frambringa. Vid Svalöf arbetas på att få fram hafresorter, som hafva styd halm och tidig mognad. SD(L) 1898, nr 347 B, s. 1.
3) (†) till 14: lämna fram, räcka fram (ngt). AOxenstierna 2: 76 (1612). Den dagen wille intet pigan få fram nycklarne efter han ei war hemma. Rudbeck Bref 198 (1684). jfr FRAMFÅ.
FÅ FÖR SIG0 4 0. (vard.) till 5 o. 10.
1) (mindre br.) få (ngt) ställt framför sig; få (ngt) sig förelagt; förr äv. med personobj.: råka samman med (ngn). RA 2: 276 (1569). Elaka menniskior .. när the få någhon eenfaldighan för sigh, måste han .. wara theras gäck. Wallius 2Likpr. 97 (1628). Han hade fått för sig en hel stor tallrik ärtsoppa. Östergren (1923; angivet ss. ”mindre vanl.”).
2) få (ngt) i sitt huvud, få den (fixa) idén (att göra ngt l. att ngt skall ske l. att ngt förhåller sig på visst sätt), få den föreställningen (att). Nilsson Ur. 2: 116 (1864). Aftonbladet (hade) fått för sig, att det var han .., som stod bakom centerns splittring. VL 1895, nr 24, s. 2. Så fick jag för mig att resa till Amerika. LfF 1904, s. 101. Jag hade godt hufvud .. och så fick kyrkoherden för sig, att jag skulle studera. LD 1910, nr 287 B, s. 18. —
FÅ I0 4. (ngt vard.) till 11: lyckas sätta i l. få plats med (ngt i ngt). Jag kan ej få i allt i flaskan. Hoppe (1892). —
FÅ I SIG0 4 0. (vard.)
1) till 5 i (o. 10).
a) (komma att l. råka) förtära l. svälja (ngt); få (ngt) till livs. Få lite i sig, eufemistiskt i fråga om spritdrycker o. d. Han fik myket watn i sigh. Ekeblad Bref 1: 139 (1652; rättat efter hskr.). Du är inte så god du heller, .. då du har fått lite i dig. Dahlbäck Åbergson 61 (1914).
b) bildl.: få (ngt) inpräntat i sig; bliva uppbyggd med; äv.: få veta av, få ’äta upp'. Hagström Herdam. 2: 66 (1898). Jägmästaren begärde förklaring och den fick han då i sig, så han kunde bli nöjd. Hülphers Ångermanl. 131 (1900). Poesi och sådant där har han redan fått nog i sig. VLitt. 1: 514 (1903).
2) till 11.
a) lyckas (l. hinna) förtära (ngt); få ned (se d. o. 2). Sahlstedt (1773). De förfogade sig bort genast sedan de fått maten i sig. UvHeland (1843) hos Dahlgren 2Ransäter 164.
b) bildl.: (lyckas) få (ngt) i sitt huvud, lyckas förstå l. bliva övertygad om. Weste (1807; angivet ss. ”pop.”). Det vill den svartaste kolartro till för att få slikt i sig. PFahlbeck i StatsvT 1900, s. 74.
FÅ IFRÅN SIG1 04 0, förr ngn gg FRÅN SIG.
1) (vard.) till 11 b: lyckas avlägsna l. bliva av med (ngn l. ngt), få bort (se d. o. 2). Kejser Alexius i Constantinopel .. var glad at få .. (korsfararna) ifrån sig öfver Hellesponten. Lanærus Försök 12 (1788). särsk. (starkt bygdemålsfärgat) till 11 b β: få (ngt) ur sitt huvud, ’komma ifrån' (att ..). (Han) kunde ej få från sig, att det var, som det kunde, med deras .. lärdom. NLovén (1856) i 1LundagKron. 114.
2) (†) till 14: lämna ifrån sig (ngt). OPetri Tb. 24 (1524). Dom. 3: 18 (Bib. 1541). VetAH 1819, s. 212. —
1) till 5, (6 o. 7).
a) få tillbaka, åter bli ägare av, åter komma i besittning av, återfå; äv.: få (ngt) i utbyte mot ngt annat. GR 1: 97 (1523). Om j låånen them ther j hoppens få någhot igen, huad tak haffuen j therföre? Luk. 6: 34 (NT 1526). När Tiufwar träta, så får Bonden sin Koo igen. Grubb 586 (1665). Men se'n han efter hand sin matlust feck igen. Livin Kyrk. 7 (1781). Jag bytte bort min häst och fick en annan igen. Dalin (1851).
b) (†) få ersättning för (en förlust o. d.). (De tycka) sig aldrig få den Skaden igen, om dhe någon gång gifwa och klemma uhr sin Pung en Halföre. Fernander Theatr. 278 (1695).
c) (vard.) få vedergällning för, få straff l. lön för, få ’äta upp', få ’betalt' för. Få igen det onda man gjort. Weste (1807). Det skall han få igen. Lindfors (1815). Om du gör ondt, får du igen det straxt; om du gör godt, får du igen det någon gång. Granlund Ordspr. (c. 1880).
d) (ngt vard.) i uttr. få igen sin dröm o. d., komma i den situationen att drömmen går i uppfyllelse. Knöppel Mannsschol. 55 (1741). Han (hade) nu fått igen sin dröm från föregående natt. Cederschiöld Sverre 156 (1901).
e) (†) återfinna; lyckas finna, få tag på. VDAkt. 1670, nr 186. Det är alt godt, bara man får igen uphofsmannen (till ryktet). 2RARP 4: 284 (1727). Uti Vaticanska Bibliotheket finnes mycket Manuscripter, som angå Sverige; men det är icke lätt att få igen dem, emedan där finnes ingen Hufvud-Catalogue. Björnståhl Resa 1: 546 (1772). NorrlS 119 (1802).
2) (†) till 8 d; vid subtraktion: få (ngt) ss. rest. (År) 3500, afdrag där af 900 åhr, så får man igen 2600. Rudbeck Atl. 4: 75 (1702). Därs. 77.
3) (†) till 14: giva (ngn ngt) tillbaka l. åter; återlämna. Iesus .. giorde pilten helbrögdha, och fick honom sinom fadher igen. Luk. 9: 42 (NT 1526). Holm NSv. 171 (1702).
4) (ngt vard.) till 11: lyckas stänga (en dörr, en låda o. d.); förr äv. (i Finl.): lyckas knäppa (en knapp o. d.). Kofferten är så full att jag inte kan få igen den. Jag får aldrig mina knappar och hakar igen. Aho Soldan 192 (i handl. fr. 1849). Jag får ej igen dörren. Dalin (1851). —
FÅ IGENOM1 040, äv. 032. (ngt vard.) till 11.
1) lyckas åstadkomma att (ngt) kommer igenom ngt (hinder, trångt ställe l. dyl.). Sedan haffver thet varit migh omöyeligen, för fiendens partier skuld, att fåå någre breff igenom. OxBr. 8: 444 (1645). (Hon) satt och .. petade med skottspolen, för att få den lyckligen igenom, innan hon slog till med väfskeden emot väfven. Almqvist TreFr. 2: 2 (1842). särsk. (vard.). lyckas åstadkomma att (ngn) går igenom (i examen o. d.). PedT 1890, s. 35.
2) lyckas genomdriva (ngt). Få sin vilja igenom. Thomander Pred. 1: 199 (1849). Ännu mer än tre år, sedan saken först varit på tal i domkapitlet, hade Paulinus icke lyckats få den igenom. Lundström LPGothus 3: 43 (1898). —
FÅ IHOP1 04, äv. HOP0 4, äv. (numera bl. i bet. 1) TILLHOPA1 040 l. 0 32. (ngt vard.) till 11.
1) (lyckas) samla (ihop); (lyckas) uppbringa. Konungen .. fick tilhopa hundradhe tusend män til foot. 1Mack. 6: 30 (Bib. 1541). Han (hade) endast fått ihop till halva resan. Koch Arb. 336 (1912).
2) lyckas åstadkomma l. hitta på; lyckas sätta l. skriva ihop. Nordberg C12 2: 40 (1740). Möjligen kunde jag fått ihop något bättre (än den medsända dikten), om jag icke vore så upptagen af tidningsarbete. Fröding Brev 154 (1891).
3) lyckas sätta ihop (ngt söndrigt o. d.). Dalin (1851). Få ihop bitarna, så att de passa. Östergren (1923).
4) (lyckas l. kunna) tillsluta l. stänga l. knäppa ihop. Jag kan inte få ihop kofferten. Han har blivit så fet, så han får inte ihop rocken. Han får icke ihop ögonen. Sahlstedt (1773). Dalin (1851).
1) (†) till 1: lyckas intaga l. erövra l. bemäktiga sig (ngt). OPetri Tb. 44 (1525). Fremmande herrar .. hade fådt riket och regementet in. RA 1: 360 (1544). SvBL 4: 251 (1862).
2) till 5; särsk.
a) erhålla (ngt) utifrån, få (ngt l. ngn) till sig; särsk. handel. med avs. på handelsvara o. d.: få (ngt) hem till affären (så att man kan saluföra det). Så att wij kunne få någhet Cläde jn j Landhet. GR 8: 259 (1533). Jag undrar, om (bokhandlaren) Ulrich fått in några exemplar af Schlegels föreläsningar. LHammarsköld (1810) i BrefNSkolH 95. Vi ha fått in nya russin i dag. Auerbach (1908).
b) få (ngt) inburet till sig. (De) kommo utj hennes huus .. och begiärte få in Vijn. VRP 2/4 1723. Jag hade fått in brasa. TurÅ 1912, s. 100.
c) med avs. på pängar: få (i sin kassa); förtjäna; (lyckas) inkassera. 2Saml. 1: 76 (1766). Jag har ärligen betalt ut allt hvad jag fått in. Leopold (1803) Därs. 9: 50. Nu är det undantagen, som förstå att hushålla — de flesta gifva ut mer, än de få in. LfF 1899, s. 267.
3) [jfr giva in] (numera föga br.) till 5 i; med avs. på medicin o. d.: få taga in, få. Jag feck ett pulfver in som kom mig till at svetta. Livin Kyrk. 51 (1781).
4) (†) upphinna, nå (en plats); jfr FÅ, v. 6 k. The .. stälte sijn Cosa at fåå in Öön .. Malta. Schroderus Os. 1: 70 (1635). Eneman Resa 1: 62 (1711).
5) (†) till 7 d; med avs. på känsla o. d.: få, komma att hysa. Och syntes nogsampt att .. (fienden) aff den förre dagen hade fått skreck in. AOxenstierna 1: 115 (1627). Swedberg Schibb. d 1 b (1716).
6) (ngt vard.) till 11: lyckas åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer in; lyckas föra in; äv. bildl. Att mann måtte Faa Folkit jnd j landet jgenn. GR 10: 231 (1535). Jag får icke in saxen i fodret. Sahlstedt (1773). Få in ngn vid (posten m. m.). Auerbach (1908). (†) (De) äro .. ganska öme om at få oss in (dvs. sätta oss in) i sådana saker. Mört Weidler Föret. 5 b (1727). särsk.
a) (lyckas) åstadkomma att (ngt) blir intaget (i en tidning l. dyl.). De Geer Lillie 86 (1880). Förgäfves försöker han få in artiklar i tidskrifter. PT 1898, nr 155, s. 3.
b) med avs. på säd o. d.: (lyckas l. hinna) bärga, få (ngt) bärgat l. under tak. Dalin (1851). I Uppsalatrakten ha de ännu ej fått in sitt vete. Östergren (1923).
c) sjöt. (lyckas) taga in (segel o. d.). Få in ett Reef. Rosenfeldt Tourville 73 (1698). Vi fingo in klutarna. VFl. 1911, s. 143.
d) (vard.) i uttr. få in (ngt) i (ngn), få (ngt) inpräntat i (ngn); lyckas inbilla (ngn ngt). Ingen ting är så orimmelig, .. som man icke skulle kunna få in uti Menniskian, allenast man .. utkläder detsamma så at det får en skepelse af beröm. Lagerström Gir. 8 (1731). Jag .. talar .. för att få in min mening i min interlokutör. Noreen SprStud. 1: 207 (1895).
7) (†) till 14: giva (ngn ngt), överlämna. Han gaff honom itt hws och förenemd spijs, och fick honom itt land in. 1Kon. 11: 18 (Bib. 1541; Luther: gab ihm ein Land ein).
FÅ MED0 4. (ngt vard.)
1) till 5: göras delaktig l. få (en l. sin) del (av ngt). Wij måtte nu laaga osz här i frå, / Eller wij något medh aff Soppan (dvs. stryk) fåå. Brasck FörlSon. K 1 b (1645). På det sättet fick jag också lite med av kalaset. Östergren (1923).
2) till 5: få med sig (se d. o. 1). Säfström Banquer. I 2 b (1753). Sjöröfvarne .. (hade) icke hunnit få med dricksvatten. LfF 1917, s. 84.
4) till 10 o. 11: råka l. lyckas taga (ngt) med (på samma gg som ngt annat); råka l. lyckas åstadkomma att (ngt) kommer l. följer med. Akta dig så att du inte får med roten, när du plockar svamp! Fick du med brevet med kvällståget? Jag kan ha misstagit mig och fått med äfven sådant, som kanske har blott en inskränkt förekomst. JALundell i SoS 1901, s. 32. VL 14/6 1908, Söndagsnr s. 3.
5) till 11: förmå (ngn) att följa med; särsk. i uttr. få (ngn) med på l. om (ngt), (lyckas) förmå (ngn) att gå med på l. deltaga i (ngt). Han fick ej många med på den åsikten. GbgHÅ III. 9: 6 (1897). Lyttkens o. Wulff StummaT 16 (1898).
6) (†) till 14: giva (ngn ngt l. ngn) att taga med sig, sända med. Att the finge honum en eller Twå medh, som honum fölgde hijtt op. GR 17: 214 (1545). —
FÅ MED SIG0 4 0. (ngt vard.)
1) till 5 (o. 10): erhålla (ngt) att hava l. taga med sig; (komma i tillfälle l. komma ihåg att) taga med sig; äv.: få (ngn) i sitt sällskap. Han fick med sig några smörgåsar. Fick du nu med dig allt vad du behöver? Vi ha fått med oss en säker vägvisare. Vilie thenne lypske herrer inge lwnde giffue sik hæden vthen the fa samme peninge swmme med sig. GR 1: 110 (1523). När then rike nedherlegs, skal han intet få medh sigh. Job 27: 19 (Bib. 1541).
2) till 10 o. 11: (lyckas) få (ngn l. ngt) på sin sida. Han fick majoriteten med sig. Wieselgren Bild. 44 (1886, 1889). Wrangel BrinkmTegn. 294 (1906).
3) (†) till 14: giva (ngn ngt l. ngn) att hava l. taga med sig. Tu (skall) icke låta honom gå medh toma hender jfrå tigh, vthan tu skalt få honom medh sigh aff tijn fåår. 5Mos. 15: 14 (Bib. 1541). —
FÅ NED0 4 l. NER4.
1) till 5: erhålla (ngt l. ngn) till sig från en plats som ligger högre upp (l. längre i norr). Axel Oxenstjerna begär at få honom ned till sig i Brömsebro. Sundelius NorrköpMinne 656 (1798). Det var rätt ledsamt att jag med Agardh ej fick några exemplar ner af mitt Tal. Tegnér (WB) 3: 332 (1818).
2) (ngt vard.) till 11: (lyckas l. hinna) taga ned (ngt l. ngn); förmå (ngn) att gå l. komma ned. Hvar Gudh icke hade hulpeth, ath vij medh enn hasth hade fåt segleth nedh, dhå hade vij kulsegleth alle samens. GR 28: 284 (1558). Maja har ännu inte fått ner drällväfven. Numers Kuop. 33 (1892). Han satt på sitt rum, ingen kunde få ned honom. Östergren (1923).
3) (ngt vard.) till 11: (lyckas l. kunna) svälja ned (ngt). BtFinlH 2: 361 (1671). Barkbrödet är så svårt att få ned. Eneström Finv. 150 (1910). —
FÅ PÅ0 4. (ngt vard.) till (10 o.) 11: få på sig (se d. o. 4). Scholander I. 1: 24 (c. 1870). Så fort han fått prästrocken på, / vi andra känna oss ynkligt små. Fröding Guit. 29 (1891). —
FÅ PÅ SIG0 4 0, förr äv. UPPÅ SIG. (ngt vard.)
1) till 5: råka spilla (ngt) på sig l. bliva nedfläckad med (ngt) o. d. Va har du nu fått på dej igen? Östergren (1923: ”om fläckar l. d.”).
2) (numera mindre br.) till 5: bliva utsatt för, få över sig. Saa athuj icke nogit roop eller rygthe faa pass oss. GR 3: 99 (1526). Tree esquadroner .. fingo på sig en stark eld. KKD 3: 73 (c. 1710). Vi fingo på oss en liten ordentlig storm. Wallin Bref 39 (1843).
3) till 5: få (en viss tid) till sin disposition (för ngt ändamål). Du får tio minuter på dig att räkna talet.
4) till (10 o.) 11: (lyckas l. hinna l. råka) taga på sig (ngt) l. bliva iklädd (ngt); komma i den situationen att man har (ngt) på sig; äv. (i närmare anslutning till FÅ, v. 5): erhålla (ngt) att taga på sig. OxBr. 5: 56 (1613). Dragunerne, som nyvärffvade äre och fast nackne och blotte, måste fåå kleder uppå sigh. RP 5: 169 (1635). Landtherrar .. så fort de få ett par sidenbyxor på sig, tro de sig med detsamma hafva klifvit in i tidehvarfvets hela förfining. Almqvist Amor. 116 (1839). Blixtsnabbt var han uppe ur sängen, fick oljekläderna på sig och skyndade ut. Rönnberg Bredbolstad 128 (1907). —
FÅ SÖNDER0 40. (ngt vard.) till 11: lyckas åstadkomma att (ngt) går sönder, (lyckas) riva l. bryta l. hugga sönder o. d. Utterman Ertmann E 1 a (1672). Några bokvedsknölar, dem vedhuggaren ej kunnat få sender. Nyrén Charakt. 42 (c. 1765). Lagerlöf Holg. 2: 430 (1907). —
FÅ TILL SIG0 4 0. (ngt vard.) till 5: erhålla (ngt l. ngn) sig tillsänd(t) o. d., mottaga; äv.: få besök av (ngn). (Han) fick .. til sigh en from och Gudfruchtigh Man. Schroderus Os. 1: 795 (1635). Du .. behöfver få till dig en läkare. Fryxell Ber. 5: 103 (1831). —
FÅ TILLBAKA1 040, äv. 032, vard. äv. TILLBAKS04.
1) till 5: erhålla (ngt l. ngn) tillbaka; få igen (se d. o. 1). GR 16: 444 (1544). Vid detta tilfället fick ock Sverje Hertigdömet Zweybrucken tilbaka. Nordberg C12 1: 32 (1740). Få tillbaka 25 öre på en krona. WoH (1904).
2) (vard.) till 11: förmå (ngn) att vända åter. Hvilka voro de som lupo efter eder, och tänckte at få eder tilbaka? Lagerström Bunyan 1: 31 (1727).
FÅ TILLSAMMANS1 040 l. 032, l. SAMMAN0 40 l. 32. (numera mindre br.) till 11: lyckas samla ihop, få ihop (se d. o. 1). Thz ringe folch af bönder som iag hafuer nu i hastighz kunnedt samman fhå. UrkFinlÖ I. 2: 84 (1597). Han fick tilsamman icke til een lijten Summa (pänningar). Schroderus Os. 2: 701 (1635). Lagerström Bunyan 3: 242 (1744). jfr SAMMANFÅ. —
FÅ UNDAN0 40 l. 32. (vard.) till 11: få bort (se d. o. 2); äv.: få (ngt) undangjort. Du vill lura mig att få dem allesamman undan. HSH 3: 60 (c. 1750). Mitt arbete, det ökar sig alltid mer än jag hinner få undan. FRuneberg (1850) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 143. —
FÅ UNDER. (†) till 11: slå ned, bringa (ngn l. ngt) till undergång; underkuva. Wåre owenner .. stämplade .. på wårt argesta, skada och förderff, at the måtte få thetta Rijket vnder och hållat vthi en Ægyptisk träldom. Svart Ähr. 52 (1560). Nordberg C12 2: 203 (1740). —
FÅ UNDER SIG0 40 0. till 11 (stundom äv. med anslutning till 5); särsk.: få (ngn l. ngt) under sin överhöghet; bringa (ngn l. ngt) under sig. Am. 8: 6 (Bib. 1541). (Han) fick .. vnder sigh en mächtigh Krijgzhär. Schroderus Sleid. 44 (1610). Keysser Carll den Fempte fick .. een deel af Spanien och Nederlanden under sigh. RARP 6: 42 (1657).
FÅ UPP0 4 l. OPP4. [fsv. fa up]
1) till 5: få (ngt) uppburet l. uppskickat till sig. Nordenflycht QT 1745, s. 159. (Han) begärde at få up en Låda af Liqveurerne, hvaraf han ville fägna en vän i Land. TörngrenMål. 216 (1801).
2) (numera knappast br.) till 5: få in (se d. o. 2 c); få ut (se d. o. 2); förr äv.: (lyckas l. kunna) anskaffa, uppbringa. Är ock wor begerenn ati wele ware wor (tullskrivare) behielpelig, ath han må redeligen få tullen vp. GR 11: 122 (1536). Skulle man sättia sig i giäldh och sökia derigenom få opp skiep eller folck i hastigheet. RARP 9: 212 (1664). Det är svårt att få upp, hvad man har att fordra. Dalin (1851). Högberg Baggböl. 1: 231 (1911).
3) till 10: råka slå upp (en sida i en bok o. d.). Det stället, s. 91, som jag först fik up. SvMag. 1766, s. 519. Strindberg HMin. 2: 237 (1905).
4) till 10 (o. 11): gm kräkning l. hostning (råka l. lyckas) giva ifrån sig; kräkas upp, kasta upp (ngt); hosta upp; stundom äv. abs.: kräkas, ’ge upp'. Hoorn Jordg. 1: 71 (1697). Han hostar, men får icke up något. Sahlstedt (1773). Betjeman stönade till, vek sig dubbel, som om han skulle få upp, och började gnälla. Siwertz Eld. 440 (1916).
5) (ngt vard.) till 11: (lyckas l. kunna l. hinna) föra l. taga l. draga l. sätta l. lyfta l. bringa (ngt l. ngn) upp; äv. bildl. Jag kan inte få opp korken (ur buteljen). At tu ville låte försökie, at tu kunne få någott (av det sjunkna skeppet) up igen. GR 24: 182 (1553). Regeringen ligger på massor af rupier, som den icke kan få upp i den önskade värderelationen gentemot pd sterling. SD(L) 1894, nr 65, s. 7. Hellström Kusk. 103 (1910). särsk.
a) med avs. på skådespel o. d.: åstadkomma att (ngt) kommer upp (på scenen); jfr FÅ FRAM 2 c. Hoppet om att få upp ”Rienzi” på Stora operan strandade. NF 17: 63 (1892).
b) få (ngt) uppbyggt; bygga (upp). Hon hade fått upp gården efter ritning i eget huvud. Högberg Frib. 63 (1910).
c) i fråga om fart o. d.: (lyckas) bringa upp (ngt) till en viss fart l. höjd; öka. Försök att få upp farten en smula! ”Balder” har nog också ångmaskin .. och kan fås upp till 12 eng. mil i timmen. SD(L) 1896, nr 457, s. 4. Stenfelt Skepp. 22 (1903).
6) (ngt vard.) till 11: (kunna l. lyckas) förmå (ngn) att begiva sig upp l. att stiga upp. Han är alltid svår att få upp om morgnarna. (Han) berättadhe at han hafwer warit på rådhstugun, men inthet ännu kunnat få snidkaren dijt up. ConsAcAboP 2: 232 (1660). Milisen .. kunde inte fås upp ur sina betäckningar. Hedin 2Varn. 56 (1914).
7) jäg. uppskrämma (villebråd) ur dess lega (jfr FÅ, v. 11); komma på det färska spåret efter (ett villebråd) o. börja ’driva'; äv. abs. När som Apollonii Jarls riddare kommo i skogen, fingo the intet upp något diur. Peringskiöld Wilk. 329 (1715). Jagthundarne fingo opp en hare. VetAH 1819, s. 215. Snart hördes skallet gå rundt i skogen, och jag förstod att hundarna fåt opp. Strindberg Blomst. 49 (1888).
8) (ngt vard.) till 11: (lyckas) öppna l. upplösa (ngt). (Vi) kunne .. icke tro, att Fhanen i Helwethett skulle fått så porterne ther op vthan steger. SUFinlH 2: 137 (1604). Jag .. är knappt i stånd att få opp munnen. Fröding Brev 174 (1892). Brukar du aldrig öppna och vädra, Klara, efter det är ogörligt att få upp en ruta. Hedenstierna Jönsson 143 (1894). Grimskaftsknuten .. kan vara svår att få upp, om den blir mycket hårdt åtdragen. Öhrvall Knut. 27 (1908). särsk. (i anslutning till FÅ, v. 10) bildl. i uttr. få upp ögat (ögonen) för (ngt), komma till insikt l. klarhet om (ngt); bli varse. (Naturforskaren) har fått ögat upp för skönheten, rikedomen i det hela, i delarna. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 258. Beskow Pred. 583 (1901). —
FÅ UR0 4. (ngt vard.) till 11: (lyckas) åstadkomma att (ngt) kommer ur, lyckas draga l. driva ur o. d. Jag kan inte få ur korken (ur flaskan). —
FÅ UR SIG0 4 0. (vard.) till 11: förmå sig till (att göra ngt); jfr FÅ AV SIG b. Han kan inte få ur sig att tacka.
1) till 5: få (ngt) utskickat l. utburet till sig. Nordenflycht QT 1745, s. 158. Spring in på värdshuset och säg till om att vi få ut ett stop mumma. Blanche Våln. 174 (1847).
2) (ngt vard.) till 5: få (ngt) utlämnat l. utbetalat åt sig; stundom äv. (i anslutning till FÅ, v. 11): lyckas genomdriva att (ngt) utlämnas l. utbetalas åt en. Han har inte lyckats få ut ett enda öre av sin lön. Få ut sin rätt, sitt arv, sin fordran. Eder nade haffuer .. faat wt then hielp som til eder nadis Croningh .. betorffues. GR 1: 263 (1524). Vi .. underrättades .., att man den dagen icke kunde få ut några bref. De Geer Minn. 2: 224 (1892).
3) [jfr d. faa ud] till 8: erhålla (ngt) ss. resultat l. utbyte av arbete l. strävan o. d.; stundom närmande sig bet.: lyckas åstadkomma. Melin Dikt. 1: 47 (1888). Det är en stor konst att taga lifvet sådant det är och i allt söka få ut det bästa af det. Hedenstierna Svenssons 100 (1903).
4) (ngt vard.) till 11: (lyckas) draga l. föra l. driva ut l. genomdriva att (ngt l. ngn) kommer ut. Jagh .. vill her blifua, till dess jagh kann få ett skepp eller tu utt för migh. OxBr. 3: 58 (1623). Arla öppnade ett fönster i salongen för att få ut den damuppfylda luften. Edgren Lifv. 1: 80 (1883). Rönnberg Bredbolstad 129 (1907). särsk.
a) förmå (ngn) att gå hemifrån, på bjudningar o. d. Herrman är så trög att få ut. Wetterbergh Selln. 28 (1853).
b) med avs. på bok o. d.: få (ngt) utgivet (i tryck). Han har fått ut en ny bok till julen.
5) (†) till 14: utlämna; utbetala. Tagh (pänningen), och få honom vth för mich och tigh. Mat. 17: 27 (NT 1526). Få oss vth the män som til tigh j titt hws kompne äro. Jos. 2: 3 (Bib. 1541). (De) fingo vth Penningar på Ränta. Schroderus Os. 1: 605 (1635). Münchenberg Scriver Får. 265 (1725). —
FÅS VID, äv. VEDER. (†) tillfriskna, ”hämta sig”, ”komma sig”, ”ta sig”; jfr FÅ, v. 4. 2Mos. 21: 19 (Bib. 1541). OMartini Läk. 53 (c. 1600). Lind (1749). jfr VEDERFÅS, VIDFÅS.
FÅ ÅSTAD1 04. (ngt vard.) till 11: (lyckas) åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer i väg l. åstad; förr äv.: få ngt till stånd, åstadkomma (ngt). LStenbäck (1865) hos Aspelin Stenbäck 511. Nu fick man ändtligen Pelle åstad. Melin Dikt. 2: 157 (1904). —
FÅ ÅTER0 40. [fsv. fa ater] (numera bl. i högre stil) till 5: få tillbaka (se d. o. 1); återfå. RB 1: 12 (Lag 1734). Här dufvan sin make fått åter. Wirsén Vis. 206 (1899). jfr ÅTERFÅ. —
FÅ ÖVER0 40. (ngt vard.)
1) till 10 o. 11: komma i den situationen l. lyckas åstadkomma att (ngt) blir över l. att man har (ngt) kvar. Han fick pängar över, när han hade betalt alla räkningarna. Dalin (1851). Man skall klippa med förstånd, sa skräddaren, fick över till en rock av klädet till borgmästarens väst. Östergren (1923).
2) till 11: (lyckas) åstadkomma att (ngt l. ngn) kommer l. forslas över; äv. bildl. Carl XII Bref 39 (1700). Jag har emedlertid 11 kistor fulla (med gipser) få si om jag nånsin får öfver dem. CAEhrensvärd Brev 1: 42 (1781). Han fick .. den villrådiga församlingen öfver till sin mening. Bååth Saxo 41 (1902). —
FÅ ÖVER SIG0 40 0. (ngt vard.) till 5: råka ut för att (ngt l. ngn) kommer över en; äv. bildl. Then anners gör, och får Clagemål öffwer sigh, schall som en schalck och förrädere straffet bliffwe. LReg. 12 (1563). Han fick en riktig regndusch över sig. Lagerlöf Holg. 2: 375 (1907).
Spoiler title
Spoiler content