[efter ä. t. monsüchtig, t. mondsüchtig, med anslutning till fsv. rasande, vansinnig. I förlederna måna-, måne- föreligger trol. MÅNE, sbst.2, med syftning på att sjukdomen ansågs bero på skadliga inflytelser från månen; i förleden månads- osv. hänsyftas på månmånaden]
(numera bl. i bibelspr.) som lider av periodisk sinnessjukdom l. epilepsi o. d.; äv. i substantivisk anv. The hadhe till .. (Jesus) alla the ther kranke woro .., och besatta, och månadhrasande. Mat. 4: 24(NT 1526; äv. i Bib. 1917). En månaderasande man hade nattetid anlagt elden. Hagström Herdam. 1: 239(cit. fr. 1722). — särsk. (enst.) i försvagad bet.: som är från sina sinnen. Hvar och en ibland oss, som emottager bildning genom studier, läsning, musik .. (är) alltid under tiden .. litet månaderasande. Almqvist TreFr. 3: 263(1843). —
