SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄGEN, n.
Etymologi
[fsv. mäghin; jfr isl. megin, fht. magan, megin, feng. mægen; rotbesläktat med gr. μηχανή, värktyg (se MEKANISK). — Jfr DAGSMEJA, MÅ, v.1]
(†) kraft, styrka. Macht och mägen war honom (dvs. Jesus) förgåt. OPetri JesuPina E 2 b (c. 1550).
Spoiler title
Spoiler content